måndag 5 december 2011

Knäckebrödspizza

Eftersom den här bloggen inte har någon direkt inriktning, utan mest är ett litet utlopp för vad som för stunden rör sig i mitt huvud tar jag mig friheten att åter prata mat.

När jag var sjuk och inte orkade gå och handla dök det helt lägligt upp ett recept på snabbmat i min läslista. Det är Ola Lauritzon (min GI-guru :)) som bjuder på det receptet. Jag tyckte den var både god och himla smidig så jag rekommenderar dig att testa den om du äter GI. 
Jag gjorde den med Parmaskinka, småtomater och stekta auberginesivor istället för räkor och champinjoner, eftersom det var det som fanns hemma. 


2-4 portioner

1 kaka Knäcke Normalgräddat (Leksands)

2 msk tomatpuré
1 mozzarella
1 burk konserverade champinjoner
6 skivor skinka
100 gram räkor eller kräftstjärtar
1 tsk oregano
färsk basilika

In i ugnen c:a 200 grader, c:a 10 minuter. Klipp i portionsbitar.


Como este blog no tiene enfoque, sino más que nada es donde escribo de lo que por el momento se mueve en mi cabeza vuelvo a tomarme la libertad de hablar sobre comida.

Cuando estaba enferma la semana pasada y no podía ir de compras apareció una receta de comida rápida en mi lista de lecturaEs Ola Lauritzon (mi gurúGI:)), que comparte la receta. Lo encontré tanto rico como fácil de preparar así que si comes GI la recomiendo.
Yo la hice con jamón de Parma, tomates y lonchas de berenjena fritas en vez de gambas y champiñones, como era lo que había en casa. 

2-4 raciones
1 pan Knäcke entero (un pan sueco)
2 cucharadas de pasta de tomate
Una mozzarella
1 lata de champiñones
6 lonchas de jamón
100 gramos de camarones o langosta
1 cucharadita de orégano
albahaca fresca

Al horno 200 grados, 10 minutos. Cortar con tijeras. 





söndag 4 december 2011

Mellan Scylla och Charybdis

Ibland hamnar man emellan.
Ibland gör det inget. 
Ibland går det inte och man måste hantera det.
Ibland stör det och man skulle kunna leva med det men man vet inte om man vill.
Där är jag nu.
Bild lånad från camphalfblood.wikia.com 
Mellan en som slirar kraftigt på sanningen och en som inte vet om det. Eller inte vill se det, för vi ser ju det hjärtat vill att vi ska se.
"Snälla, säg inte!" går att hantera med "Ge mig då inte informationen!"
Men det som man hör från den som ser det hjärtat vill se och som man vet inte stämmer, ska man rätta till det? Fast man vet att man sår split? Känns fel.
Och eftersom man vet att det ljugs åt ena hållet får man ju utgå ifrån att det ljugs också åt det andra. 
Och om det då sätter mig i en obekväm sits eller påverkar min position, ska jag då hantera det eller bara undvika och vänta på att hjärtat börjar se och inse? 


A veces uno se encuentra en el medio.
A veces da igual.
A veces uno no puede y hay que hacer algo.
A veces molesta y uno podría aguantarlo pero uno sabe si es lo que uno quiere.
Allí me encuentro yo ahora.
Entre una persona que tiene poco respeto a la verdad y otra que no lo sabe. O no quiere verlo, porque vemos lo que el corazón quiere que veamos.
"Por favor, !no lo digas!" se puede manejar con "Pues, ¡no me des la información!"
Pero lo que uno escucha de la persona que ve con el corazón y que uno sabe no es verdad, ¿uno lo correcta? Sabiendo que puede romper? Parece mal.
Y como uno sabe que las mentiras van en una dirección se supone que van también en la otra. Y si esas mentiras me pueden poner en una situación incómoda o afecta a mi posición, ¿hay que hacer algo o solamente evitar y esperar que el corazón vea y se entere?

onsdag 30 november 2011

Trött.



Jag köpte äntligen ett stort ljusfat!
Gick i fredags förbi en inredningsaffär 
som stod inför flytt och hittade ett 
60-cm-fat för under halva priset. 
Äntligen!


Helgen som var sov jag i princip bort och i veckan har det varit mycket svårt att ta sig upp på mornarna. 
Inte som vanligt, utan en sann kamp! 
I går gjorde jag mig i ordning för att gå till jobbet, gick ner för trapporna - och kände att det inte skulle gå, så jag vände om, ringde jobbet och kröp ner i sängen igen. 
En obestämd värk i kroppen och en enorm trötthet. 
Jag har känt det förr, när jag hade jobbat för mycket och sovit för lite. Men nu känner jag mig inte stressad, så varför så trött?


Dormí casi todo el fin de semana y ha sido difícil levantarse por la mañana durante la semana. No como siempre, sino una verdadera lucha. 
Ayer me preparé para ir al trabajo, bajé las escaleras - y sentí que no iba a poder, así que volví a casa, llamé al trabajo y volví a acostarme. Un dolor indeterminado en el cuerpo y un cansansio enorme.
Lo he sentido antes, cuando trabajaba mucho y dormía poco. Pero ahora no me siento estresada, así que por qué tan cansada?


Försöker lära...

En underbar bild av Max - Sotluggs
fasters hund i Viña del mar, Chile.
Uppladdad till Sotluggs blogg idag,
efter en halvtimmes jobb.
En dregelmaskin enligt Sotlugg.
...mig hur man laddar upp foton smidigt till Blogger-bloggar. Till den här kan jag, men till en annan inloggning (där Sotlugg bloggar från sin Chileresa) är det svårt.
Jag har lyckats genom att
1. logga in på den här bloggen
2. lägga upp foton och spara i ett opublicerat inlägg
3. kopiera bilden med adress
4. logga ut
5. logga in på det andra Blogger-kontot och
6. klistra in bilden.
Inte smidigt alls!
Men det är så långt jag har kommit, så nu får det vara så ett tag.

Det är dessutom så att jag måste ladda ner fotona från Facebook först, och spara på min egen dator, för ingen av Chileresenärerna har koll på bloggande eller Picasa-album.

Men tänk ändå!
För tre år sedan, när Sotlugg senast var i Chile - pratade vi i telefon på kvällarna (mina kvällar, hans eftermiddagar) ganska kortfattat och ändå med enorma telefonräkningar som resultat. För åtta år sedan, när vi var där tillsammans, pratade vi inte med någon alls i Sverige på en månad.
Nu pratar vi gratis hur ofta vi vill, via Viber, ser foton på vad som händer på andra sidan jordklotet via Facebook dagligen och deltar på ett bröllop via Skype.

Kan man annat än älska den nya tekniken?!

Intentando a aprender como se sube fotos a los blogs de Blogger. A este sé como hacerlo, pero al otro, dónde Morenito escribe de su viaje a Chile es difícil. Lo he conseguido de esta manera:
1. Entrar en este blog.
2. subir fotos sin publicarlas
3. copiar la foto con dirección
4. salir del blog
5. entrar en el otro blog
6. pegar la foto en el blog
No es nada fácil! Pero hasta allí he llegado y así funciona por ahora. 
Además tengo que bajar las fotos de Facebook primero, porque ninguno de los que viajaron a Chila conozen el mundo del blog o álbumes Picasa.


¡Pero fijaros!
Hace tres años, la última vez que Morenito fue a Chile, hablamos por teléfono por las noches (noches para mí, tardes para él), bastante corto pero en todo caso resultando en facturas enormes. Hace ocho años, cuando fuímos juntos, no hablamos con ningúna persona en Suecia durante el mes que pasamos allí. Ahora hablamos gratis, todo lo que queremos, por Viber, vemos fotos de lo que pasa al otro lado del mundo por Facebook diariamente y participamos en una boda por Skype.


¡¡Hay que amar la nueva tecnología!!

måndag 28 november 2011

Resa eller inte resa?

Jag sitter och letar efter billiga resor till Chile.
Jag kunde ju inte åka på bröllopet som jag var bjuden på, eftersom jag jobbar. Men jag kanske kan åka över jul och nyår. Sotlugg och hans pappa kan stanna kvar i ett par veckor om jag åker. Biljetten är dyr, men jag är så sugen!
Det är ett otroligt vackert och imponerande land.
Allt är så mycket - havet är så enormt, bergen är så höga, stränderna är så långa, öknen är så stor, människorna så trevliga...
Och maten är så god!!
Och lite sol på min kropp skulle inte göra skada!
:)


Estoy buscando pasajes baratos a Chile. No podía ir a la boda como trabajo. Pero a lo mejor puedo ir por Navidades y la Nochevieja. Morenito y su papá se pueden quedar un par de semanas si es que voy. El pasaje es muy caro, pero tengo tantas ganas!
Es un país tan bonito e impresionante!
Todo es tanto - el mar es tan enorme, las montañas tan altas, las playas tan largas, el desierto tan grande, la gente tan amable...
Y la comida es tan rica!!
Y un poco de sol en mi cuerpo no me haría mal!
:)

lördag 26 november 2011

Samma dag...

Anderna i går.
Los Andes ayer.
...som Sotlugg reser till Latinamerika för nästan en månads semester med sin pappa begravs lilla Tilda.
Sotlugg kommer tillbaka till jul.
Tildas mamma, pappa och syskon kommer aldrig att få krama om sin nioåring igen.
Hjärtat vill brista vid tanken.

<3

Y en castellano, como me lo piden :)

Al mismo día...
...que el Morenito viaja a América Latina por casi un mes de vacaciones con su padre, entierran a Tilda, la hija de mi amiga que murió de cáncer a los nueve años.
Morenito vuelve para Navidad.
Los padres y los hermanos de Tilda no van a volver a abrazarla más. Jamas.
El corazón se rompe al puro pensarlo.

<3

måndag 21 november 2011

Högkostnadsskyddet...

Krämer att fördela mellan två hem, samt packa ner inför resa.
...är ju helt fantastiskt, fick jag erfara idag.
Jag skulle hämta ut krämer, salvor, lösningar och annat till ett värde av nästan 5000 kronor.
Och betalade 12:38!!
Eller ja, 12:50, sa jag först, tills Sotlugg påpekade att vi inte har några femtioöringar kvar i Sverige, så 12 kronor var det väl, helt enkelt.

Då är man glad att man betalar skatt.
Det är man inte alltid. T ex när de bygger nya rondeller i hela kommunen och fortsätter att pressa in 29 ungar i varje klass utan att ens anpassa ventilationen.

Idag var vi på KS på smörjning och kontroll.
I torsdags var vi där på läkarbesök.
"Vad är målet med behandlingen?" frågade jag igen. Förra gången, när diagnosen var eksem, löd svaret att målet var att han skulle bli helt bra.
"Att han ska ha så pass lite utslag att han vågar visa sig i shorts och T-shirt till sommaren." var svaret den här gången.
Det tog hårt.
Fast jag väl borde veta.

Jag letar vidare.



onsdag 16 november 2011

Lögner...

...borde man kanske ha lärt sig att inte bli så besviken över nu, när man är mitt i livet? Men jag har så svårt för dem! Visst kan jag använda en nödlögn själv ibland, men inte ofta och bara om det känns "nöd".
Säger man sanningen behöver man inte försöka komma ihåg vad man har sagt är en bra devis. Jag har nog med problem med att komma ihåg vad jag har sagt ibland, ändå.
Det är en jobbig sak att hantera, det där med lögner, för även om det är den andra personen som ljuger måste man ändå förhålla sig till det. Berätta att man vet att det är en lögn eller inte? Avslöja inför andra eller hålla masken och spela med? Konfrontera det man fått höra bakom ryggen och därmed ge människor ännu mer anledning att inte våga stå för vad de säger eller låtsas att man inte vet och aldrig mer lita på den personen?
På något sätt hamnar ansvaret ändå i ens eget knä...
Grinig.
:(

måndag 14 november 2011

Facebook...

...är en fascinerande företeelse på många sätt.
Tack vare Fb har jag återknutit kontakten med många vänner från tidigare i livet som jag antagligen aldrig skulle ha träffat igen om det inte vore så att vi hittat varandra på nätet. Det har definitivt berikat mitt liv. Ofta hör jag människor uttrycka att folk bara umgås på facebook nu för tiden, ingen umgås på riktigt. För mig har det varit tvärt om. Det har varit lättare att stämma träff med många på ett opretentiöst sätt och jag träffar fler kompisar oftare nu än tidigare.
Ja, sen känner vi ju alla till hur stor inverkan de sociala medierna bidragit till revolutioner och uppror mot förtryckarregimer i världen. I våras sa jag till eleverna i min klass att medierna är självklara för dem, men att de faktiskt upplever en tid som kommer att skrivas in i historieböckerna. Jag sa att de skulle känna efter noga och spara ögonblicket i sina minnen "för en dag i framtiden när ni sitter och läser historieläxor med era barn eller barnbarn kommer ni att berätta för dem om just det här ögonblicket, när vi pratade om det i sjunde klass."
Många verkar dock störas av Fb och använder statusuppdateringar till att klaga på förändringar och utseende på sidan. "Om det ska se ut så här säger jag upp mitt konto" säger de. Gång på gång. För de är fortfarande kvar :) Alltså är det antagligen ganska svårt att lämna...
En sak retar mig både på Fb och IRL. Nu har det dykt upp på Fb vid ett flertal tillfällen på senare tid så jag passar på att kommentera det i det här inlägget:
Hur kan vuxna människor ta sig rätten att klaga och spy galla över människor med talang som vågar sticka ut huvudet och försöka? Zlatans bok har ju väckt en hel del ont blod nu och flera statusuppdateringar har handlat om att han "ju för f-n inte ens kan spela fotboll!!"
Nähä...?
Då måste han ju vara fantastiskt duktig på att fejka och borde kanske ha cred för det istället?

En annan är när man spyr galla över ungarna (ja, de är ungar) i Idol. "Jag får äckelpäckelrysningar av André" är den minst vidriga delen av en 45-årig mans statusuppdatering.
Jag får äckelrysningar över att en medelålders man uttrycker sig så om en tonårskille!

Nog klagat nu.
Hockeyspelaren var här och hjälpte mig att lyfta ut min gamla säng idag. Den har stått på högkant i Sotluggs rum sen jag köpte en ny för över en vecka sen. Imorgon ska jag bära ut lite mer grejer och sen kanske renoveringen kommer igång. Äntligen.
Sotlugg är här, vi har ätit hemgjord gulashsoppa, planerat läxläsning, smörjt och grejat och han har somnat i min säng. Nu ska jag frysa in fem soppmiddagar och sedan krypa ner bredvid och snusa lite på honom.
Snart ska han vara borta i nästan en månad!

onsdag 2 november 2011

"Läs nu inte...

...om det här på Internet!" sade sjuksköterskan på KS hudklinik efter att vi hade fått beskedet att Sotluggs utslag antagligen är psoriasis. Vi har varit där flera gånger och hon vet att jag går hem och googlar på allt jag får höra. "Du kommer bara att hitta en massa information som inte stämmer eftersom det finns väldigt lite skrivet om psoriasis för barn."
Det är ungefär lika verkningsfullt som att säga åt en hungrig att inte äta fastän kylen är full.

Jag har nu googlat runt i flera omgångar och på flera språk, kontaktat människor i flera länder och det sjunker sakta in i mig att psoriasis är en livslång kronisk sjukdom. Inte livshotande i sig men med en massa annat i sin ryggsäck än bara utslag: ledbesvär, depressioner, risk för följdsjukdomar... Och utöver det ska en liten kille i flera år framöver känna sig osäker för att hans hud ser konstig ("äcklig") ut, och smörjas två gånger om dagen med starka krämer.

Det kan jag inte ta.

Hittills har jag kommit fram till följande:


  • Han behöver äta mer Omega 3 eftersom psoriasis är ett slags inflammation. Det kommer inte att göra honom frisk men bättre.
  • Han borde äta mer fet fisk än kött eftersom animaliska fetter inte är bra. Dock ska vi inte lägga om kosten helt, det finns för lite forskning på samband mellan kost och sjukdomen för det. Men vi ska balansera om lite.
  • Han behöver mycket antioxidanter.
  • Vi ska testa en alternativ behandling antingen här, i England eller i Chile beroende på svar som förhoppningsvis kommer under dagen.
  • Jag kan inte acceptera det som läkarna säger, att han alltid kommer att ha sjukdomen. Fungerar inte den alternativa behandlingen söker vi vidare. Flyttar om det behövs.

tisdag 1 november 2011

Smörja

Vi smörjer och smörjer.

Proceduren tar en halvtimme per kväll och en kvart extra varje morgon. Vi som är urusla på att ta oss upp i tid på morgonen...
Olika krämer och lösningar på olika delar av kroppen och på olika typer av utslag. En gång i veckan tar det ytterligare lite tid med avfjällningscreme och kamning för att få bort hård hud i hårbotten så att den behandlande lösningen når ner, sedan dusch och ny smörjning. Besöken på hudkliniken på KS är positiva men tar oftast ett par timmar. Det känns dock bra att de tar så väl hand om allt, och att man på något sätt får lägga över ansvaret i deras händer.

Ett batteri av krämer, här saknas bara en.
Vi var på apoteket idag och förvirring uppstod kring vad som skulle hämtas ut. Till slut bad jag om en printad lista för att se vilka läkare som skrivit ut vad av det som fanns kvar att hämta ut. Två fullskrivna A4-ark kom hon tillbaka med!
Jag insåg då hur länge vi hållit på med detta och hur många läkare vi besökt. Ett av namnen kända jag inte ens igen och jag blev påmind om att vi varit på vårdcentralen fler gånger än jag hade i minnet. Imorgon ska vi tillbaka till apoteket och få ut en kräm som inte svider i de sönderrivna utslagen.

"Vilken otur att just jag fick psoriasis" sade Sotlugg i går kväll när vi låg i sängen.
Så kom han på vad som hade hänt tidigare på morgonen, kröp tätt intill och lade till: "men vilken tur att jag inte fick cancer".

<3

måndag 31 oktober 2011

Det finns inga ord...

...som riktigt täcker hur outsägligt fasansfullt och sorgligt det är när ett barn dör.
Inget kan kännas mer fel!
Och hur gör man sedan för att stötta dem som finns kvar?
Hur tar sig en förälder igenom det?
Ens hjärta går sönder lite när man tänker på det.

<3 <3 <3

fredag 28 oktober 2011

Så svårt och galet!

Livet rasar på i sin vanliga takt och jag hänger med utan att riktigt hinna stanna upp och tänka efter. Vi åker fram och tillbaka till KS för behandlingar av Sotluggs hud, till tandläkaren för att fixa de tänder som slogs ut i somras (många besök blev det av den historien!) och till innebandyträningar och matcher. Jobbet slukar tid som vanligt och nu har mer än halva terminen gått. Vi processkriver, lärsprider, bygger bloggar och utvecklas på många plan, träden fäller sina löv och tjockare kläder plockas fram och handlas in i takt med att temperaturen kryper neråt. Det är som det ska vara, med andra ord.

Här.

Men inte överallt.

Tilda och Korven


Några mil söderut kämpar en liten tjej, som tidigare hade det vackraste av röda hår, mot cancern som har tagit över hennes kropp. Hennes föräldrar och syskon försöker förbereda sig mentalt för vad som komma skall - en uppgift ingen borde ställas inför och som antagligen är omöjlig att lösa.

Tilda, den rödhåriga lilla kämpen, har startat en insamling till Barncancerfonden som på bara några dagar  har dragit in över 100.000 kronor. Den heter Tildas hjälpande gåva och jag ber er sätta in en summa. Främst för att hedra denna fantastiska tjej som vill att andra barn ska få medicin så att de klarar sig bättre. Men också för att familjer ska slippa gå igenom det helvete som Tildas familj genomlider just nu och som man inte ens orkar försöka tänka sig in i för att det är för smärtsamt. Det är lätt - bara ett sms.

lördag 27 augusti 2011

Kokospannkakor och hallon

Både bild och recept kommer från
klarasgiblogg.blogspot.com
Jag har flera gånger läst om kokosmjöl men aldrig själv använt det.
Men i dag har jag en sådan där dag då man går hemma och finns till hands för den lille som är ute och leker mest hela tiden. Det blir lite städning, handling, lagning av punka (eventuellt...) och annat småfix.
Och då finns det tid för recepttestning!

Jag körde en påse riven kokos i mixer för att få mjöl. Jag har sett att det finns att köpa på olika sajter på nätet och även i hälsokostbutiker, men Ica ligger närmare och kilopriset blev betydligt lägre på det här sättet :)

På Klaras hälsoblogg hittar jag många bra recept, så även detta. De blev jättegoda med hallon till. Jag har hört/läst att de ska smaka för mycket kokos, men det tyckte inte jag. Men jag gjorde dem på grädde och dubblade mängden kokosmjöl, samt hade i en nypa salt.
Nästa gång ska jag testa med rysk yoghurt och nötter, det ser ännu godare ut. Eftersom de gick åt väldigt snabbt ;) hann jag inte ta någon bild, så jag lånar en från Klaras blogg.
Nu ska jag göra mandelmjöl också, så att det finns färdigt så att man slipper dra fram matberedaren varje gång man vill laga något. Eller rättare sagt diska den efteråt, för att dra fram den är inte så jobbigt.
Sedan ska jag återgå till småstädandet som jag verkar hemfalla åt varje helg, i lugnt och skönt tempo.

Efter drygt sex veckor utomlands är det faktiskt himla skönt att bara gå hemma och skrota på helgerna. Får se hur länge det håller i sig :D

:)

tisdag 23 augusti 2011

Dagens ungdom

Lyssnar på killen övre tonåren som sitter bakom mig på bussen:
"Hej NN, hur är det? Bra. Ja, vi började idag, jag tänkte berätta lite för mormor hur det gick, är hon hemma? OK, vi ses!"
Paus.
"Hej mormor! Hur är det? Vi började ju idag. Jo, det gick jättebra."

Bild lånad från: http://www.idontdordinary.com
Creative Commons
Sedan följer en redogörelse för hur första dagen på nya gymnasieskolan har gått. Han verkar ha bytt efter ett år eller två på den förra och känner sig nöjd med första dagen. Han berättar om lärare och klassen, hur snäll någon har varit som har visat honom runt och gjort honom sällskap på lunchen, och avslutar med: "Jag kan visa dig dem på Facebook när jag kommer till dig på söndag."

Jag blir nyfiken på hur han ser ut men vill inte vända mig om.

Han avslutar samtalet och gör sig redo att kliva av vid nästa hållplats och äntligen får jag se hur han ser ut. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men blir förvånad över att han ser så vanlig ut i slitna jeans, T-shirt och gympaskor. Ännu mer förvånad när han utanför bussen skakar fram en cigarett ur ett paket och tänder den innan han börjar gå.

Hoppas att mina eventuella framtida barnbarn också ringer till mig och berättar om sin första dag på nya gymnasiet och avslutar samtalet med "Ses på söndag då, mormor. Kram!"


Published with Blogger-droid v1.7.2

måndag 22 augusti 2011

Ungars lek...

...väcker minnen från den egna barndomen och gör en alldeles glad i hjärtat!

Just nu leks det Burken för fullt här utanför och jag avstod från att ropa in Sotlugg.

Bild från www.visualphotos.com
Creative Commons

Vad är väl en timmes sömn mer eller mindre när man är åtta i jämförelse med känslan då man försiktigt kikar fram från sitt gömställe, inser att man har en chans, smyger, springer, blir upptäckt men idiotrusar mot burken, trängs, tacklas, når fram med foten och - JAAAA!!!! - lyckas sparka den innan letaren har en chans...?
Ingenting!

Han kommer in när de har lekt färdigt och då luktar han härligt av jord och gräs och springsvett och får ta en snabbdusch innan läggdags.
Jag älskar energin i ungar när de leker!

:)

söndag 21 augusti 2011

Tips på saker att inte göra på Rhodos

Ledig söndag och jag summerar semesterns upplevelser.
Här följer ett par tips:
Om du är normaltränad och inte självmordsbenägen följer här tips på två saker att undvika när du är på Rhodos:

Förrätt på avsmakningsmenyn
1. Beställ gärna en nio rätters avsmakningsmeny på en mysig uteservering vid stranden, men ät inte upp allt! Om du inte har en stor eller extremt tänjbar magsäck kommer du att ha svårt att andas under större delen av kvällen och natten om du ändå gör det.
2. Om två inhemska personer med bestämdhet säger att det inte går att cykla från Faliraki till Lindos - lyssna på dem! Om en av dem trots det ger tipset att ta en omväg på en mil för att se Seven springs - lyssna inte på det!





Tanken var att vi skulle starta vid sextiden på morgonen för att undvika värsta hettan. Kl 8 kom vi iväg.

Vägen mellan Faliraki och Lindos är c:a 3,5 mil och enbart gjord för bilar, med en ganska smal vägren, ibland med stup på sidorna i de höga bergen. Dessutom pågick vägarbete på stora delar av sträckan, vilket innebar att de tvåfiliga vägarna gjorts till enfiliga och lämnat ännu mindre utrymme vid vägkanten.

Efter ca en timmes cykling var vi framme vid avtagsvägen till Seven Springs och vek av. Efter ytterligare c:a fem kilometers cykling var vi framme, parkerade cyklarna och började trötta men ivriga att bestiga en brant kulle för att ta oss upp till...
...ett litet vattendrag! Och en vindtunnel!
Busslaster med turister var där och vi lyssnade på guiderna för att se vad av intresse som fanns där och som vi på något sätt missade.
Det fanns inget.

Vi begav oss nerför berget igen, hoppade (nåja...) upp på cyklarna igen och styrde kosan vidare mot Lindos.
Det blev en lång cykeltur med fyra berg att ta sig över och många långa kilometer med 10% uppförslut. Solen stod snart högt på himlen och de vattenflaskor vi packat gick åt som... Vattenflaskor på en stekhet cykeltur på Rhodos.
Totalt slutkörda kom vi till slut fram till den vackra staden Lindos, åt en stor tallrik gyros på en strandrestaurang och parkerade sedan våra trötta kroppar på varsin solsäng. Där blev vi sedan liggande fram till sen eftermiddag, då vi motvilligt insåg att det var dags att börja ta sig tillbaka norröver.

Bara backen uppför vägen till cyklarna höll på att ta knäcken på oss!
Vi samlade dock ihop oss och fortsatte upp mot bilvägen. Där insåg vi att de cykellysen som hade fungerat så fint kvällen innan var helt slut!

Hard road to travel, and a mighty long way to go 
Vi kollade upp att det snart skulle gå en buss och satte oss att vänta på den. Busschauffören sa att cyklarna inte fick plats och jag såg framför mig hur vi skulle cykla utan lyse upp och nerför de branta backarna på världens minsta vägren med bilarna susande förbi oss i livsfarliga hastigheter.
Men min kompis, som inte ger upp i första taget, frågade om vi fick försöka. Efter ett halvt ja från chauffören ryckte vi upp bagageluckorna på bussens sida och började lyfta in cyklarna. De fick inte plats!! Åter var jag i tanken ute på den mörka vägrenen och nu hade dessutom flera av förarna druckit innan de satte sig bakom ratten för att slå sina egna hastighetsrekord mellan just Lindos och Faliraki...

Men skam den som ger sig! Vi lastade ur dem, vände på dem och lastade in dem igen - och de passade som hand i handske (om man inuti handsken ponerar att det finns några plastkåpor som med lite extra kraft går att pressa sönder för att ge mer plats för handen...)!
Väl inne på bussen var det ont om plats för våra trötta kroppar, men längst bak satt ett gäng snygga ungdomar och drack Breezers, uppstassade till tänderna för en helkväll i Rhodos stad. Bredvid dem fanns det två platser. Vi pressade oss förbi och parkerade våra ömma rumpor på varsitt bussäte.

Mitt samvete är fortfarande lite tyngt av att vi antagligen sabbade självförtroendet och därmed kvällens raggningsmöjligheter för den mörka, snygga sjuttonåriga kille från Täby som satt närmast min kompis och som ett par gånger diskret lyfte sin arm och snusade i sin egen armhåla.

Som man känner sig ibland :)



lördag 20 augusti 2011

Regnlördag...

...perfekt för städning och annat som leder till en mer ordnad tillvaro.
Semestern, drygt sex veckor i solen, känns långt borta trots att jag bara har hunnit jobba en vecka. Jag hade tänkt blogga mer under resan, men på något sätt slukas tiden av att göra inget och njuta av det, så jag portionerar ut lite tankar om olika platser när andan faller på istället.
Sotlugg slog av tre tänder på semestern, och efter två tandläkarbesök i vardera Spanien och Sverige har han nu nya på plats. Jag blev sjuk i både mage och lungor (igen!!) men har nu bara lite hosta kvar och kan nog anses som frisk igen. Dags att återuppta träningen, som föll bort helt och hållet när lungorna inte orkade.

Men idag står tvätt och städning på schemat. Lite skönt är det allt att det regnar!
Medan jag städar funderar jag på om jag ska satsa på en helg i solen under hösten eller på en resa över jul och nyår.

:)

måndag 15 augusti 2011

Massage...

           ...med lugn musik i bakgrunden, en doft av färska blommor, dämpad belysning, fladdret av lågor från levande ljus och en varm handduk över de delar av kroppen som inte masseras.
      Beröring av varma, kunniga händer som får muskler och leder att slappna av och bli alldeles mjuka och följsamma, och huden att bli varm och len av blodet som strömmar igenom.
      Endorfiner som dras igång och lindar in själen i bomull och får en att för alltid vilja stanna i det tillståndet och känslan av att vara omhändertagen.
Photo from Flickr Creative Commons, BenJam: flickr.com/iambenjam

          ...eller med ljudet av högljudda, tjatiga strandsäljare i bakgrunden, en doft av sololja och svett, stark medelhavssol bakom ihopknipna ögonlock.
      Beröring av hetsiga, stressade kinesiska händer tillhörande en kvinna som, samtidigt som hon gång på gång mekaniskt drar tummarna hårt längs redan ömma vadmuskler, samtalar gällt med de kollegor som sitter inom en radie av ca femton meter och plågar andra strandbesökare.
      Ett klappande och knådande som sätter varenda hekto extra kroppsfett i obehaglig svallning och får delar av kroppen att röra sig på ett sätt man inte trodde var möjligt.
      Hårda, snabba knogar och handflator som får varje muskel i kroppen att krypa ihop i försvar och göra huden alldeles röd och öm av sandkornen som blandats med svett och den olja som ligger kvar som en hinna på huden nästan lika länge som det tar för musklerna att återhämta sig efter den hårda behandlingen.
      Innan det sista försöket att sälja in behandling av ytterligare en del av kroppen -"Only fai mole Eulo" - ett sista tryck av mycket starka tummar mot mycket djupt liggande delar av skinkorna (eller ett försök att nå höftbenen bakvägen...?) som orsakar mörka, onda blåmärken att krypa fram inom loppet av en vecka och får en att vilja vända sig om och skrika "Vad har jag gjort dig för ont?!".
Men det går inte för musklerna vägrar i sitt paniskt ihopdragna tillstånd att samarbeta och man vet att rösten ändå skulle brytas av återhållen förtvivlan.

Välj själv. Priset per minut är ungefär detsamma. Den ena kortare än den andra - antagligen för att det annars skulle klassas som tortyr och beläggas med frihetsberövande straff.

;P

fredag 12 augusti 2011

Skitsnack ;)

Samtal mellan en som sitter på toaletten (och nyligen har läst om människokroppen i skolan) och en som står i duschen:
-Mamma, bajset blir helt olika om man äter olika saker.
-Ja, det blir det.
-Om man äter mycket vitt bröd blir det alldeles kladdigt och tar jättelång tid att torka.
-Mhm...
-...och om man äter mycket godis blir det alldeles löst.
-Jaså...?
-Ja. Är det sockret eller E621 som gör det?
-Det vet jag faktiskt inte.
-...och om man sätter rumpan och bajshålet för nära stället där det kommer ut vatten i poolen blir det också alldeles löst. Som vatten, nästan.
-Host, gurgel, host, fräs... 

fredag 15 juli 2011

Den friska har många önskningar, den sjuka bara en

"Vilken tur jag har haft, vi är friska, inga allergier, inte ens ett eksem", har jag sagt i många år. Vi har verkligen varit lyckligt lottade. Nu har visserligen Sotlugg drabbats av ett elakt eksem som jag inte vet hur jag ska hantera för att det ska bli bra. Inget verkar hjälpa...

Men med tanke på alla diagnoser som ställs på barn till mina vänner och bekanta, alltifrån bokstavskombinationer till autistiska drag och t o m cancer, är vi fortfarande otroligt lyckligt lottade!
Jag kröp ner hos Sotlugg i går natt och låg riktigt nära hela natten, så glad för att jag kunde, medan en annan mamma vakade på IVA över sin lika gamla dotter som kämpar hårt nu.
Mina tankar är hos dem dagligen och jag önskar av hela mitt hjärta att de alla går hela ur det här!

<3

Published with Blogger-droid v1.7.2

måndag 11 juli 2011

Pisa...

...är en ganska vacker stad. Eller ja, delar av den i alla fall.
Men jag har aldrig upplevt att den har särskilt mycket att erbjuda. Piazza dei Miracoli, där lutande tornet mm finns är alltid fullsmetat med turister från världens alla hörn, och egentligen bara fint tidigt morgonen, när solen går upp och man är ensam där.
Det finns också några riktigt bra restauranger i stan, och riktigt schyssta billiga hotell. Och flygbussen går ofta, kostar 1€ och går direkt till tornet och centrum på ca en kvart. Det finns också bussar från flygplatsen direkt ut till kusten.
I övrigt rekommenderar jag Pisa i en smakportion: stanna en natt på ett billigt hotell nära tornet,ät en god middag, kolla in tornet (om man vill gå upp och se den fina utsikten över stan har de ett riktigt bra kösystem där tiden anges på biljetten så att man kan gå iväg och göra annat under den långa väntan).

Åk sedan ut till kusten, till någon av alla de fantastiskt fina toscanska badorter som finns att välja pa, t ex Marina di Pisa eller Marina di Pietrasanta.
Dyrare men mycket bättre!
Published with Blogger-droid v1.6.7

Malibu, Faliraki, Rhodos


Här har vi härbärgerat i 9 dagar nu.
Malibu studios. (Bokas aven via malibustudios@yahoo.gr)
Lägenheterna är lagom stora för 2 personer (det finns ocksa nagra for 3). Inte på något sätt lyxiga, men det finns det man behöver för att klara sig. Utom kaffekokare och korkskruv. Men ber man den snälla ägaren Kiki fixar hon vad man behover :) Kylskapet i var studio var valdigt litet men vi fick lov att forvara vattenflaskor i frysen i baren over natten. Och forresten ska de sma kylskapen bytas ut infor nasta sasong.

Nere i baren finns ett par datorer med Internet mot betalning, men det finns även trådlöst om man vill surfa gratis på egen apparat.
Malibu studios ligger på en kulle 700 m från Falirakis ocharmiga och turistiga centrum. Här uppe fläktar det och man stannar gärna och hänger vid poolen.
De flesta gäster är engelsmän, något företag verkar ha stället som lågprisalternativ för det är många ungdomar. Vi har ocksa haft ett stort svensexegang fran England omkring oss i nagra dagar. Vad ar det med engelsman och deras svensexor? De verkar alltid forega utomlands.

Lågpris är det ju också för oss: 11€/person och natt! 6 extra/dygn om man vill ha AC.
Och Ryanair tog mig hit för 700 kr och härifrån för 400. Summa nio dagar i Faliraki, Rhodos: 2000 kr. Ett pris i min smak :R
Published with Blogger-droid v1.6.7

torsdag 7 juli 2011

Vilar benen

Idag hoppade jag över promenaden helt och hållet. Benhinnorna mår inte så bra, så idag får de vila. Jag ska dubbla simningen idag istället, tänkte jag (vilket i och för sig också tar på mina benhinnor, jag måste ha en underlig simstil...)
Sitter fortfarande i den fläktande vinden på terassen utanför lägenheten med en kopp kaffe. Jag har suttit här i en timme nu och läst (en urdålig bok som jag köpte här), druckit kaffe och funderat. Det är så behagligt att inte ha några tider att passa, inget som väntar på att bli gjort.
I dagens funderingar har jag kommit fram till att jag nog har nått en plats i livet där jag kan vila utan att fly fältet. I ett inlägg i början av juni funderade jag kring om jag skulle kunna vila i en stuga, och jag tror jag har kommit fram till att jag nog skulle det. Inte för att jag någonsin skulle ge upp resandet, men jag skulle kunna njuta av båda. Eller så tänker jag så för att det var kanonväder i Sverige de dagar jag var ledig och hemma och det är klart att man kan njuta i Sverige då. Jag har ju njutit hela våren :)

Andra funderingar under morgonen handlar om varför jag har så svårt för turistorter. Varför kan jag inte bara köpa en charterresa, checka in på ett hotell och gilla att det finns pool och kvällsunderhållning, som så många andra? Varför vill jag helst hitta en by som ingen annan hittar till, ligga på en klippa där ingen annan legat hellre än på en flott sandstrand, äta matsäck på en stig i bergen hellre än på en restaurang med menyer på fyra språk...? Vad är det som gör att jag inte vill inlemma mig i det ledet?

Nu kallar solsängen.
Över och ut.
Published with Blogger-droid v1.6.7

onsdag 6 juli 2011

Väder...

...är behagligt när det är behagligt :)
Jag har en liten 'vilodag' idag. Bara sju km promenad i ganska lugnt tempo (10 min/km) på morgonen och ingen simning. Istället är vi inne i Rhodos stad och strosar. Vackert men fullsmetat med turister. Nu sitter vi och dricker en kaffe i skuggan och tittar på folk. Det är så roligt att titta på folk!
Published with Blogger-droid v1.6.7

tisdag 5 juli 2011

Life's a beach!

Tidigare idag, när jag låg på stranden, skrev jag ett inlägg som Bloggerdroid lyckades slarva bort. Eller kanske jag... Irriterande var det i alla fall, och nu - när jag skulle lägga ut det - är det inte läge att skriva om det. Och förresten kan jag aldrig skriva om saker, det måste vara färskt, så nu får ni nöja er med en bild av min utsikt från solsängen :)
Published with Blogger-droid v1.6.7

måndag 4 juli 2011

Dagens promenadutsikt

Dagens promenad blev 1,1 mil, upp i bergen och ner längs stranden.
Jag upptäckte en lite charmigare del av byn och flera fina stränder. Jag höll ut trots sömnbristen :)
Nu sitter jag och gratissurfar utanför baren där vi fick koden igår kväll. Jag är för svettig för att vilja gå in och beställa något.

En rask promenad hem nu och sedan frukost innan ryggläge intas under ett parasoll. Huvudet är fullt av tankar och det är skönt att jag har massor av tid att sortera dem på :)
Published with Blogger-droid v1.6.7

Sömnlös

Jag lyckades av någon anledning inte somna förrän efter kl 5 i morse, trots att jag lade undan boken före 12. Efter två timmars sömn sitter jag nu på sängkanten och hoppas ta mig igenom en långpromenad. Undrar om sömnlösheten berodde på att jag slöade hela dagen igår, att jag drack två glas vin (som om jag inte hade gjort det förr), värmen eller på ett meddelande som både värmde och sved och som jag inte riktigt kunde släppa tanken på.
Published with Blogger-droid v1.6.7

söndag 3 juli 2011

Faliraki

Så sitter jag på terassen till den lilla studio som ska härbärgera oss i tio dagar. Faliraki heter byn, Rhodos ön.
Vi landade igår eftermiddag efter en lång resdag och har hittills bara hunnit med en morgonpromenad på 1,5 timme och en massa häng vid poolen. Vi hittade en jättefin strand ca 5 km bort. Dit går vi nog igen. Annars har vi ca 300 m till närmaste strand, mitt i byn.
Men just nu är vi mest bara trötta och vilar massor. Läser, äter, simmar. Ska försöka vara lite duktiga, röra på oss och äta rätt :)
Published with Blogger-droid v1.6.7

fredag 1 juli 2011

LCHF-kex

Nu har jag bakat en niodubbel sats LCHF-kex att ta med på semestern. Idag kom jag till min glädje på att jag inte behöver stå och klicka ut smeten på plåten, utan kan bre ut den tunt och sedan "spåra" fyrkanter med en stekspade. Det gick så otroligt mycket snabbare!
Om man inte äter bröd och dessutom försöker minska intaget av mjölkprodukter är det svårt att hitta frukost utomlands och ännu svårare att hitta picnic-mat. Och det tråkigaste som finns med semestrar är när man kommer hem från dem och känner sig tjock och svullen för att det var svårt att få tag på bra saker att äta. 
Nu ska jag vara borta i sex veckor, resa till fyra olika ställen och dessutom med bara handbagage (10 kg) så jag portionerar ut en låda kex var till de personer som ska möta mig på olika ställen i södra Europa i sommar. Tur att man har vänner som ställer upp :)


Published with Blogger-droid v1.6.7

måndag 27 juni 2011

Det är vackert...


...där jag bor :)
Published with Blogger-droid v1.6.7

En slö dag...















...som mest ägnats åt läsande om böcker och planerande av sommarens läsning, mycket ätande, lite tvätt och småplock och några telefonsamtal. Jag gick inte utanför dörren förrän efter klockan åtta. Men då tog jag å andra sidan en kraftfull promenad på 14 km



Mons Kallentofts senaste bok Den femte årstiden fick hålla mig sällskap i lurarna. Även om Kallentofts böcker är mörka och lite skrämmande ibland gillar jag dem, hans språk och berättarteknik känns fortfarande fräsch trots att det är deckare. Jag som egentligen inte ska läsa (läs; lyssna) om mord... 







Det är skönt att gå i Sverige på sommarkvällar, lagom temperatur och ljust även i skogen när det kvällas. Och alltid så vackert i den svenska naturen på sommaren. 

lördag 25 juni 2011

Framgång...

...är att få det du vill ha. 


Lycka är att vilja ha det du får.
Sa Ingrid Bergman en gång i tiden. Ville bara påminna om det :) 


Ett skjuta-på-städningen-projekt :)
Dagen har ägnats åt städning enligt äggklockemetoden - städa intensivt tills klockan ringer, ta sedan paus och kör igen efter en stund. 
Det är en metod som ibland fungerar för mig för eftersom jag avskyr att städa  förlorar jag mig lätt i annat medan jag håller på, som att göra ett halsband, måla en vägg, planera några lektioner, ladda ner något spännande, tillverka en ny träljusstake, läsa alla bra bloggar - ja, nästan vad som helst...

Lite har jag också packat åt Sotlugg. 
Jag funderar på att skicka med hans resväska ikväll när han åker till sin pappa. Jag träffar honom antagligen inte förrän om 2,5 veckor på flygplatsen i Alicante och det vore skönt att ha fått hans väska klar innan han åker, dels för att han kan vara med och packa då, dels för att det blir en sak mindre på veckans att-göra-lista.


.

Att trä smultron på strån...

...är inte tidseffektivt.

Men vilken underbar stund av njutning
och så himmelskt somrigt de smakar sen!
Published with Blogger-droid v1.6.7

Vad mer?

Fika i gröngräset medan människor i folkdräkt reser midsommarstången, Små grodorna, väckas ur en skön tupplur av en svag bris, alldeles för mycket god mat och en lång promenad genom den ljusa natten i mysigt sällskap.
Vad mer kan man begära av en Midsommarafton?

fredag 24 juni 2011

Snacka går ju

I Believe I can fly - 2006
Alla människor drömmer.
I don't dream my life, I live my dreams, säger någon så klokt och sätter sig därmed lite över vad vi andra klarar.
För då måste man ju hålla drömmarna ganska nära verkligheten.
Det går ju inte att drömma om att leva ett liv som musikalartist om man inte kan ta en ren ton, eller om att simma över Atlanten om man inte har tagit Baddaren, eller om att leva i ett annat land om man egentligen bara accepterar hur det är i Sverige och inte är villig att offra lite bekvämlighet, som att förstå vad folk säger till en...
Eller ja, det är klart att det går att drömma om det, men man kan ju kanske undvika att prata om det som om det skulle inträffa en dag.

Jag tror okritiskt på alla människors berättelser om drömmar. Tills jag inser att de själva inte inser vad det skulle kosta att realisera dem.

Dream!
Work hard to make your dreams come true!
- but keep it real!


!

onsdag 22 juni 2011

Ett gott skratt förlänger käften

Sommarskola.
Vi sliter tillsammans i nio hela arbetsdagar, en liten grupp elever och jag.
De är trötta efter nio år i skolan, varav åtminstone det senaste inte gått så bra, åtminstone inte i engelska.

Därför jobbar vi nu hårt i klassrummet som är som en bastu de dagar solen ligger på och steker genom de stora fönstren. Som tur är regnar det flera av dagarna och det blir lättare att koncentrera sig.
Ett G sparar dem ett år för då får de gå direkt till gymnasiet utan att passera IV. Två veckors slit för ett år.
Vissa vet redan att de inte kommer att klara det, men är där för att lära sig mer, för att ha en stabilare grund när de börjar sitt år på IV.
Deras kompisar har sovmorgon och tillbringar dagarna på stranden, i något köpcentrum eller vid rampen. Som dessutom ligger utanför vår stora vägg av fönster...
Skatekillarna hämtas där efter rasterna.
"It is good that we have summerschool, because we learn a lot of English and maybe we can get in to our programme and go to school with our friends" skriver en i utvärderingen.
"Summerschool is hard, but it is also good because I laugh here every day and laugh make you happy and it is easier to learn when you feel good" skriver en annan.
Jag målar min köksvägg en sen kväll innan sommarskolans sjätte dag, när kreativiteten flödar över och jag inte har någon rättningshög.
Tänk att det ibland är så enkelt - ett skratt binder samman, skapar gemenskap och därmed trygghet. Ger endorfiner och glädjekickar.
Det inte bara förlänger livet, det förbättrar, ger kvalitet och fina minnen.

Så många av de bästa stunderna i min minnesbank innehåller skratt - i hotellsängar och tält, på trottoarkanter i New York och Paris, på krogar, i klassrum, i skogen, på ambassader, i båtar på havet och på svettiga tåg genom Europa. Med kärlekar, vänner, barn, kollegor, elever och okända.
Upplyftande på tråkiga konferenser, lättade efter spända situationer, sammanbindande då telefonen är det närmaste man kan vara varandra, förlösande efter sorgsna samtal, vederkvickande på sega lektioner, hysteriska efter sena kvällar eller tramsiga kommentarer.

Laugh until you belly hurts!

:D


tisdag 14 juni 2011

Ingen strandkant...

Krka nationalpark
en solig sommardag 2007
Det tänkta hänget på gräsmattan vid Vinterviken ställdes in av en regnskur.
Inte så kul att ligga vid en strandkant på en dyngsur gräsmatta, även om sällskapet känns lite som balsam.
Och i morgon är det fest på slottet (äntligen guldklänning!!), så på torsdag får det bli istället.
Kvällen ägnas istället åt lite hemliga förberedelser, skrivning av att-göra-listor, lite städning och lite jobb. Kanske blir det också en tur till skogs för att få lite endorfiner i rörelse. Det är länge sen och skulle göra gott!

Konventioner

Jag är inte ett fan av konventioner. Har aldrig känt att jag tillhört dem eller passat i dem.
Konfirmationen genomleds mot min vilja för att jag inte orkade stå emot trycket från familjen, trots att jag redan visste att jag inte trodde på kyrkan. Inget av mina barn är döpta, av samma anledning och för att de skulle få göra det egna valet.
Jag har flera gånger (senast för en vecka sedan, i norr) hamnat i samtal kring giftermål och äktenskap och jag känner mig inte helt bekväm i frågan. Visst skulle det vara lättare om man bara köpte konceptet...

Där jag bor finns en cykelfest-tradition för, av och med medelklasspar i min ålder som känner varandra och/eller "hör till" på ett eller annat sätt. I kväll fick jag frågan om jag/vi vill delta. Jag känner att jag av artighet borde tacka ja och hur jag samtidigt vrider mig inuti vid tanken på att vara med och odla traditionen som på sitt typiska medelklassvis vänder sig till människor i samma samhällsklass och utesluter alla som inte är i en heterosexuell relation där åtminstone en tjänar som Medelsvensson eller mer - nej, inte uttalat, förstås! Det blir väl så då man bor där jag bor...
På ett sätt blir det som under skoltiden - man blir glad över att få chansen att "höra till", vara en i gänget. Men när man tänker efter kommer man på att det inte är det man vill höra till. Att man inte vill begränsa sig till det. Man vill inte bara inlemma sig i ledet bara för att man äntligen passar in.
Nästan passar in, för man måste ändå vara lite av rebellen...

Egentligen vill man ju höra till alla de led där man någorlunda passar in och inte vara tvungen att välja ett för det finns ju så många olika sätt att leva och så många av dem är ju bra.
Och mest av allt vill man ju bara dansa vilt och svettigt på en livekonsert i sommarnatten och sjunga med högt och falskt av hjärtans lust.
Men ja, visst vore allt bekvämare om man bara kunde köpa konceptet och leva efter konventionen.

I övrigt kände jag mig lite vilsen efter nostalgin med  USB-minnet igår och kände att jag behövde lite stöd i mina tankar av någon som känner mig. Imorgon blir det middag och häng vid en strandkant.


:)
<3

söndag 12 juni 2011

En sticka nostalgi

Fyra års minnen i fotoform, lagrade på en 8 Gig:s ljusblå
USB-sticka har varit försvunna i över tre år. 
Idag dök de upp i botten av en låda med gamla 
papper och tidningar som sorterades ut till soprummet.
Lyckan var total! 
Flera timmar av dagen har ägnats åt nostalgi och tillbakablickar.
Så mycket roligt, så många fina ögonblick att bli påmind om. Så mycket man har gjort och så mycket som har hänt på de här åren.

Och samtidigt gav det en massa anledning till eftertanke. 
Vad har man gett upp på vägen? Varför? 
Vad har man vunnit? Hur? 
Vad står man i för relation till de människor man har närmast? Vilken relation vill man ha till dem?
Hur kan man komma så nära vissa människor och sedan känna sig så främmande med tiden? 
Vissa kommer man alltid att känna nära samhörighet med, trots att vatten rinner under broarna. Hur kommer det sig?
Åter många frågor. Fortfarande inga svar. 

Än... 

:)


lördag 11 juni 2011

Tankar kring dyra kläder

Ibland får jag ett otroligt habegär i klädaffärer. Tyvärr handlar det då ganska ofta om de lite dyrare kläderna. Ofta besinnar jag mig då och går hem och tänker efter. Och ofta kommer jag då fram till att jag hade rätt, jag borde verkligen äga det där plagget jag blev så sugen på!
För att då inte få alltför ont i magen över priset tänker jag att alla mina plagg ska kosta c:a 25:-/användning. Alltså behöver en H&M-klänning för 300 kr bara användas c:a 12 ggr för att löna sig. En snygg klänning från, t ex Desigual, däremot, måste användas c:a 60 ggr.
Fördelen med det här systemet är att man får använda snygga kläder oftare, och då behöver man inte heller köpa så många av de billigare.
Så om ni ser mig trött och sliten efter jobbet en regnig måndageftermiddag i november stå och rota i frysdisken på Ica iklädd gympaskor och en guldklänning från InWear ska ni tänka på att den kostat 1700 kr och håller på att jobba sig upp till lönsamhet.

;)

fredag 10 juni 2011

Den blomstertid nu kommer...

...med lust och fägring stor.

Morgonen började med tårar p g a ett sviket löfte.
Men de torkade så småningom och ersattes av stolt glädje  efter ett lyckat dansframträdande. Då var det modern som stod med tårfylld blick och ett svällande hjärta.
Den tårfyllda blicken blev som vanligt temat för resten av dagen - alla fina ungdomar, alla tårfyllda farväl, all den stolthet och samhörighet man känner med dem som man har följt sen de var 12. Nu är de stora och ska ta steget vidare.
Alla varma tack och fina ord och "du är grym" och "du är bäst" man får en dag som denna.
Vilken ego-boost!

<3

torsdag 9 juni 2011

Uppskattning

Jag har många människor runt mig som gör saker som jag uppskattar. Jag talar ofta väl om dem och uttrycker också min tacksamhet vid tillfälle. Men jag ger dem sällan uppskattning för min samlade tacksamhet, trots att jag ofta tänker att jag ska göra det. Idag tog jag tag i två av de saker som jag velat göra länge - den ena i över ett år och den andra längre än så.

När Sotlugg skulle börja i sexårsverksamheten för flera år sedan fick han inte plats på någon av de två skolor vi helst ville och vi var tvungna att nöja oss med den vars upptagningsområde vi tillhör.
Första året var inget att imponeras av och inte heller skolan som helhet. Men de 4 vuxna (en lärare och tre fritidspedagoger) som sedan två år arbetar närmast barnen är fantastiska! De är erfarna pedagoger och människor, med en välplanerad verksamhet och en mänsklig värme som genomsyrar den. Jag hör aldrig talas om maktlekar och andra otyg som finns i de flesta barngrupper nu för tiden. Sotlugg är nöjd och trygg och när han tidigare gjorde en lista över människor han litar på kom tre av dem på topp fem!
Idag skickade jag dem ett mail (med kopia till deras chef, förstås) där jag berättade hur nöjd jag är med att Sotlugg hamnade hos just dem.

Nummer två var en kollega som jag håller högt. Hon jobbar i en annan position än jag och vi har inte så mycket med varandra att göra, mer än att hon administrerar delar av mitt arbete, ser till att få min vardag att flyta och att jag dessutom får lön och annat då jag ska. Vi står heller inte varandra nära som privatpersoner.
Men vi har varit igenom samma berg-och-dalbana med inkompetenta chefer de senaste åren och både hon och jag drabbades ganska hårt av dem. Vi har ibland gråtit av utmattning och uppgivenhet och gett varandra en tröstande klapp eller ett uppmuntrande ord när den ena varit mer drabbad än den andra. Vi har tillsammans försökt hitta lösningar på de problem som cheferna skapat och funderat på hur de ska framföras.

Hennes arbete avbryts ofta av kollegor (även mig) som behöver hjälp med något eller bara vill prata lite, utan tanke på att de stjäl hennes arbetstid. Och aldrig påpekar hon det, eller ser ens stressad ut. Hon är precis så mild och diplomatisk som jag önskar att jag vore men aldrig kommer att bli och hon är dessutom professionell och väldigt kompetent i sin yrkesroll.
Många gånger har jag tänkt att jag ska köpa henne en flaska vin för att visa min uppskattning för allt hon gör. Men varje gång har tiden gått och tillfället förflyktigats.
Nu hjälpte hon mig igen i veckan då jag hade rest ifrån en massa viktiga koder och inte kunde registrera betyg. Det betydde extrajobb för henne och jag skämdes, förstås.
Idag fick hon två flaskor av mitt favoritvin.
Den ena med text på kortet: "...för att du gjorde mitt jobb i tisdags". Den andra: "...för att jag så många gånger genom åren tänkt visa min uppskattning för allt du gör men inte gjort det".
Naturligtvis blev hon glad och rörd.
Naturligtvis blev jag rörd.
Och naturligtvis tänkte jag att jag borde ha gjort det tidigare.
Jag önskar att jag i allmänhet vore bättre på att visa uppskattning för människor på ett tydligt sätt.
Något att träna på!

Man blir ju så glad av att göra någon glad!

:)


Published with Blogger-droid v1.6

onsdag 8 juni 2011

Sen student

Linlugg går sin egen väg.
Linlugg och Pelle på väg till Oslo
för att fira en kär väns födelsedag
- på dagen idag 15 år sedan.
Eftersom hon hade börjat skolan ett år tidigare var hon 16 när hon efter ett år på gymnasiet åkte till USA för ett år på High School.
Sedan följde en tid till på olika gymnasier i Sverige innan hon kom på att man kan plugga gymnasiet på distans och bo någon annanstans. I Spanien, t ex. Samtidigt som man jobbar som bartender. Och festar.
Efter ca 8 månader i Palma insåg Linlugg att studierna inte gick i den takt de borde och vände kosan hemåt. Studierna återupptogs vid sidan av jobb. Ibland ett, ofta tre olika. Egen lägenhet inhandlades vid 19 års ålder och lån och hyra måste ju betalas. Och gymnasiet måste ju fullföljas.
Matte B lästes in med hjälp av en timmes lektion av ett par kollegor till mig och lektioner på Youtube. Matte C enbart på Youtube. Hon klarade båda kurserna! Den ena med bravur!
Oron nu var att man inte skulle få söka in till högre studier om man tentar sig igenom gymnasiet.  Men idag kom beskedet att det betyg hon får innebär att hon söker i samma kvot som om hon hade gått gymnasiet som vanligt.
Linlugg ångrar ibland sina val och önskar att hon "gått den rätta vägen".
Men jag är stolt över henne!
Stolt över allt hon vågar och över att hon går sin egen väg. Stolt över att hon tar sig igenom gymnasiet på ett annorlunda sätt men med kanonbetyg.
Framförallt är jag stolt för att hon är en så självständig, stark, klok, tänkande och fin människa.

<3
<3
<3

En regnig dag...


...är inte heller helt fel ibland. Just den här är lite för varm för min smak, men ändå behaglig. Jag förflyttar mig mellan de olika arbetsplatserna för olika avslut, möten och ärenden och stunderna på kommunala färdmedel blir lugna stunder som gör att dagen löper i en skön takt.
Mycket tid till reflektion blir det, och just nu processas hur relationer borde se ut. En biprodukt av helgens och gårdagens samtal.

.
Published with Blogger-droid v1.6.7

tisdag 7 juni 2011

Nationaldagen...

...påbörjades i Storsandsjön, Vindeln, i norr, med en mysig frukost på bryggan och avslutades efter ett farväl, en flygtur, ett kärt återseende, en god middag i härligt sällskap och en summering av helgen med lite jobb i Stockholm.
En innehållsrik dag, och det blågulaste jag upplevde var på den italienska restaurangen Primo Ciao Ciao (i sällskap av ett chilenskt charmtroll, en italiensk pizza och en amerikansk caesarsallad):

I min internationella familj tar vi inte så hårt på traditionerna :)


.

måndag 6 juni 2011

Från en brygga

Storsandsjön, Vindeln, Norr :)
Sitter på en brygga vid en sjö i norr och funderar över hur det skulle vara att tillbringa somrar och helger i en stuga vid en sjö som denna. Jag älskar ju närheten till naturen och att känna lugnet.
Just nu drömmer jag om läsning på bryggan, inredning i vitt och färgglada kakfat fyllda med cupcakes a la Leila till kaffet, grillade grönsaker och saftiga köttbitar upplagda på skönt turkose tallrikar på bordet på bryggan och kvällssolen som skickar sina låga varma strålar genom ett glas rödvin som omsluts av mina solbrända fingrar.

En brygga och ett soldäck. I Norr...
Undrar om det skulle minska reslusten och öka lugnet att ha det såhär.
Undrar om det skulle innebära den harmoni jag drömmer om.
Undrar vem som skulle äta de där färgglada sockriga cupcakesen...


<3
Published with Blogger-droid v1.6.7

fredag 3 juni 2011

Shopping

Affärerna är fulla av blommiga och leopardmönstrade kläder. De är inte för mig.
Det känns som om jag måste välja mellan att ta ett rejält kliv tillbaka till mitt blommiga 25-åriga jag i början av 90-talet eller ett lika rejält kliv framåt, in i knallröda naglar, påmålade ögonbryn, djurmönstrade urringade blusar och kjolar som är lite för korta för formen på mina ben och lite för små för formen på min rumpa. Sådär så att tyget stramar i streck under den, ni vet.

Eller, framåt, förresten...? Åt sidan stämmer bättre, för det är en väg jag inte hade tänkt slå in på. Just nu känns leopardmönstrat mer som en dikeskörning, faktiskt. Och den blommiga 25-åringens fasta kropp är ju så avlägsen så man inte skulle tro att den var sann om inte fotobevis existerade och det känns lite obekvämt att hänga samma kläder på en kropp som drabbats hårt av gravitation och andra naturkatastrofer.

Ja, så då fanns det ett mönster kvar att välja på: marin. Och det fungerar ju i alla lägen, så jag köpte ett par marininspirerade plagg. Som sällskap till den garderob av marina plagg som jag redan har... En tröja visade sig vara kopia av en som jag redan hade hemma.

Jag har upptäckt två tydliga shoppingmönster hos mig själv:
1. Jag fastnar för kläder som är lika de jag redan har hemma. Det kan vara ett tecken på att jag redan har köpt snygga saker. Eller på att varken min smak eller garderob förnyas...
2. I princip alla de kläder jag tycker är snygga på avstånd visar sig vara i strl xs eller 34/36 när jag kommer närmare. Det kan vara ett tecken på att jag ser alldeles för dåligt. Eller att jag lever i en fantasi och inte har insett vad som har hänt med min kropp de senaste 25 åren.

.
Published with Blogger-droid v1.6.7