Bekräftelse...

...är ordet för dagen. Det är i princip det vi lever för.
Överallt söker vi den, och det vi gör gör vi för att få den.
Vi får den på jobbet i form av en uppskattande kommentar eller en löneförhöjning, av barnen i form av deras kärlek, av våra vänner i form av deras önskan att fortsätta vara vänner, och av vår älskade i form av en blick, en varm omfamning eller en snabb smekning över kinden.
Bekräftelse, det är det som är vårt drivmedel.

Snart

Raderat

Det lugnar ner sig!

Idag tog jag en stavpromenad på 1,5 timme i skogen.

Naturen är fortfarande ljuvligt vacker och trots att det är kallt om öronen njuter man av att vara ute och röra på sig. Det är över en vecka sen nu. Har haft ont och svårt att röra armen i en vecka. Antagligen en inflammation i en muskel, av att ha haft axlarna uppe vid öronen ett tag.

Men nu har det varit lugnt ett tag - jag värjer mig för att bli mer belastad på jobbet och tycker att det har gått ganska bra. Har en del jobb som borde göras idag men sparar det till söndag, då jag är ensam. Nästa helg blir det också mycket jobb, ,men då ska jag ändå vara hemma i lugn och ro, så det går bra.

Nu ska jag baka LCHF-kakor! Funtar på att ta steget från GI (just nu Kvasi-Gi med stora inslag av lathet och fusk) till LCHF, men får se om jag orkar dieta. Ibland känns det tillräckligt jobbigt att vara miljövänlig och rättvis...

Tiden går...

...och jag har inte gjort något ännu. Försökt, men inte lyckats. Hur ska man veta vad man ska göra?
Gurun vänder tillbaka frågan och får mig att tänka mer. ...Raderat...

Höst ute...

...och jag drömmer mig tillbaka till sommarens sista dopp, som togs i Preko i september, och till de sköna promenaderna på ön som gjorde sig redo för hösten.