lördag 27 augusti 2011

Kokospannkakor och hallon

Både bild och recept kommer från
klarasgiblogg.blogspot.com
Jag har flera gånger läst om kokosmjöl men aldrig själv använt det.
Men i dag har jag en sådan där dag då man går hemma och finns till hands för den lille som är ute och leker mest hela tiden. Det blir lite städning, handling, lagning av punka (eventuellt...) och annat småfix.
Och då finns det tid för recepttestning!

Jag körde en påse riven kokos i mixer för att få mjöl. Jag har sett att det finns att köpa på olika sajter på nätet och även i hälsokostbutiker, men Ica ligger närmare och kilopriset blev betydligt lägre på det här sättet :)

På Klaras hälsoblogg hittar jag många bra recept, så även detta. De blev jättegoda med hallon till. Jag har hört/läst att de ska smaka för mycket kokos, men det tyckte inte jag. Men jag gjorde dem på grädde och dubblade mängden kokosmjöl, samt hade i en nypa salt.
Nästa gång ska jag testa med rysk yoghurt och nötter, det ser ännu godare ut. Eftersom de gick åt väldigt snabbt ;) hann jag inte ta någon bild, så jag lånar en från Klaras blogg.
Nu ska jag göra mandelmjöl också, så att det finns färdigt så att man slipper dra fram matberedaren varje gång man vill laga något. Eller rättare sagt diska den efteråt, för att dra fram den är inte så jobbigt.
Sedan ska jag återgå till småstädandet som jag verkar hemfalla åt varje helg, i lugnt och skönt tempo.

Efter drygt sex veckor utomlands är det faktiskt himla skönt att bara gå hemma och skrota på helgerna. Får se hur länge det håller i sig :D

:)

tisdag 23 augusti 2011

Dagens ungdom

Lyssnar på killen övre tonåren som sitter bakom mig på bussen:
"Hej NN, hur är det? Bra. Ja, vi började idag, jag tänkte berätta lite för mormor hur det gick, är hon hemma? OK, vi ses!"
Paus.
"Hej mormor! Hur är det? Vi började ju idag. Jo, det gick jättebra."

Bild lånad från: http://www.idontdordinary.com
Creative Commons
Sedan följer en redogörelse för hur första dagen på nya gymnasieskolan har gått. Han verkar ha bytt efter ett år eller två på den förra och känner sig nöjd med första dagen. Han berättar om lärare och klassen, hur snäll någon har varit som har visat honom runt och gjort honom sällskap på lunchen, och avslutar med: "Jag kan visa dig dem på Facebook när jag kommer till dig på söndag."

Jag blir nyfiken på hur han ser ut men vill inte vända mig om.

Han avslutar samtalet och gör sig redo att kliva av vid nästa hållplats och äntligen får jag se hur han ser ut. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men blir förvånad över att han ser så vanlig ut i slitna jeans, T-shirt och gympaskor. Ännu mer förvånad när han utanför bussen skakar fram en cigarett ur ett paket och tänder den innan han börjar gå.

Hoppas att mina eventuella framtida barnbarn också ringer till mig och berättar om sin första dag på nya gymnasiet och avslutar samtalet med "Ses på söndag då, mormor. Kram!"


Published with Blogger-droid v1.7.2

måndag 22 augusti 2011

Ungars lek...

...väcker minnen från den egna barndomen och gör en alldeles glad i hjärtat!

Just nu leks det Burken för fullt här utanför och jag avstod från att ropa in Sotlugg.

Bild från www.visualphotos.com
Creative Commons

Vad är väl en timmes sömn mer eller mindre när man är åtta i jämförelse med känslan då man försiktigt kikar fram från sitt gömställe, inser att man har en chans, smyger, springer, blir upptäckt men idiotrusar mot burken, trängs, tacklas, når fram med foten och - JAAAA!!!! - lyckas sparka den innan letaren har en chans...?
Ingenting!

Han kommer in när de har lekt färdigt och då luktar han härligt av jord och gräs och springsvett och får ta en snabbdusch innan läggdags.
Jag älskar energin i ungar när de leker!

:)

söndag 21 augusti 2011

Tips på saker att inte göra på Rhodos

Ledig söndag och jag summerar semesterns upplevelser.
Här följer ett par tips:
Om du är normaltränad och inte självmordsbenägen följer här tips på två saker att undvika när du är på Rhodos:

Förrätt på avsmakningsmenyn
1. Beställ gärna en nio rätters avsmakningsmeny på en mysig uteservering vid stranden, men ät inte upp allt! Om du inte har en stor eller extremt tänjbar magsäck kommer du att ha svårt att andas under större delen av kvällen och natten om du ändå gör det.
2. Om två inhemska personer med bestämdhet säger att det inte går att cykla från Faliraki till Lindos - lyssna på dem! Om en av dem trots det ger tipset att ta en omväg på en mil för att se Seven springs - lyssna inte på det!





Tanken var att vi skulle starta vid sextiden på morgonen för att undvika värsta hettan. Kl 8 kom vi iväg.

Vägen mellan Faliraki och Lindos är c:a 3,5 mil och enbart gjord för bilar, med en ganska smal vägren, ibland med stup på sidorna i de höga bergen. Dessutom pågick vägarbete på stora delar av sträckan, vilket innebar att de tvåfiliga vägarna gjorts till enfiliga och lämnat ännu mindre utrymme vid vägkanten.

Efter ca en timmes cykling var vi framme vid avtagsvägen till Seven Springs och vek av. Efter ytterligare c:a fem kilometers cykling var vi framme, parkerade cyklarna och började trötta men ivriga att bestiga en brant kulle för att ta oss upp till...
...ett litet vattendrag! Och en vindtunnel!
Busslaster med turister var där och vi lyssnade på guiderna för att se vad av intresse som fanns där och som vi på något sätt missade.
Det fanns inget.

Vi begav oss nerför berget igen, hoppade (nåja...) upp på cyklarna igen och styrde kosan vidare mot Lindos.
Det blev en lång cykeltur med fyra berg att ta sig över och många långa kilometer med 10% uppförslut. Solen stod snart högt på himlen och de vattenflaskor vi packat gick åt som... Vattenflaskor på en stekhet cykeltur på Rhodos.
Totalt slutkörda kom vi till slut fram till den vackra staden Lindos, åt en stor tallrik gyros på en strandrestaurang och parkerade sedan våra trötta kroppar på varsin solsäng. Där blev vi sedan liggande fram till sen eftermiddag, då vi motvilligt insåg att det var dags att börja ta sig tillbaka norröver.

Bara backen uppför vägen till cyklarna höll på att ta knäcken på oss!
Vi samlade dock ihop oss och fortsatte upp mot bilvägen. Där insåg vi att de cykellysen som hade fungerat så fint kvällen innan var helt slut!

Hard road to travel, and a mighty long way to go 
Vi kollade upp att det snart skulle gå en buss och satte oss att vänta på den. Busschauffören sa att cyklarna inte fick plats och jag såg framför mig hur vi skulle cykla utan lyse upp och nerför de branta backarna på världens minsta vägren med bilarna susande förbi oss i livsfarliga hastigheter.
Men min kompis, som inte ger upp i första taget, frågade om vi fick försöka. Efter ett halvt ja från chauffören ryckte vi upp bagageluckorna på bussens sida och började lyfta in cyklarna. De fick inte plats!! Åter var jag i tanken ute på den mörka vägrenen och nu hade dessutom flera av förarna druckit innan de satte sig bakom ratten för att slå sina egna hastighetsrekord mellan just Lindos och Faliraki...

Men skam den som ger sig! Vi lastade ur dem, vände på dem och lastade in dem igen - och de passade som hand i handske (om man inuti handsken ponerar att det finns några plastkåpor som med lite extra kraft går att pressa sönder för att ge mer plats för handen...)!
Väl inne på bussen var det ont om plats för våra trötta kroppar, men längst bak satt ett gäng snygga ungdomar och drack Breezers, uppstassade till tänderna för en helkväll i Rhodos stad. Bredvid dem fanns det två platser. Vi pressade oss förbi och parkerade våra ömma rumpor på varsitt bussäte.

Mitt samvete är fortfarande lite tyngt av att vi antagligen sabbade självförtroendet och därmed kvällens raggningsmöjligheter för den mörka, snygga sjuttonåriga kille från Täby som satt närmast min kompis och som ett par gånger diskret lyfte sin arm och snusade i sin egen armhåla.

Som man känner sig ibland :)



lördag 20 augusti 2011

Regnlördag...

...perfekt för städning och annat som leder till en mer ordnad tillvaro.
Semestern, drygt sex veckor i solen, känns långt borta trots att jag bara har hunnit jobba en vecka. Jag hade tänkt blogga mer under resan, men på något sätt slukas tiden av att göra inget och njuta av det, så jag portionerar ut lite tankar om olika platser när andan faller på istället.
Sotlugg slog av tre tänder på semestern, och efter två tandläkarbesök i vardera Spanien och Sverige har han nu nya på plats. Jag blev sjuk i både mage och lungor (igen!!) men har nu bara lite hosta kvar och kan nog anses som frisk igen. Dags att återuppta träningen, som föll bort helt och hållet när lungorna inte orkade.

Men idag står tvätt och städning på schemat. Lite skönt är det allt att det regnar!
Medan jag städar funderar jag på om jag ska satsa på en helg i solen under hösten eller på en resa över jul och nyår.

:)

måndag 15 augusti 2011

Massage...

           ...med lugn musik i bakgrunden, en doft av färska blommor, dämpad belysning, fladdret av lågor från levande ljus och en varm handduk över de delar av kroppen som inte masseras.
      Beröring av varma, kunniga händer som får muskler och leder att slappna av och bli alldeles mjuka och följsamma, och huden att bli varm och len av blodet som strömmar igenom.
      Endorfiner som dras igång och lindar in själen i bomull och får en att för alltid vilja stanna i det tillståndet och känslan av att vara omhändertagen.
Photo from Flickr Creative Commons, BenJam: flickr.com/iambenjam

          ...eller med ljudet av högljudda, tjatiga strandsäljare i bakgrunden, en doft av sololja och svett, stark medelhavssol bakom ihopknipna ögonlock.
      Beröring av hetsiga, stressade kinesiska händer tillhörande en kvinna som, samtidigt som hon gång på gång mekaniskt drar tummarna hårt längs redan ömma vadmuskler, samtalar gällt med de kollegor som sitter inom en radie av ca femton meter och plågar andra strandbesökare.
      Ett klappande och knådande som sätter varenda hekto extra kroppsfett i obehaglig svallning och får delar av kroppen att röra sig på ett sätt man inte trodde var möjligt.
      Hårda, snabba knogar och handflator som får varje muskel i kroppen att krypa ihop i försvar och göra huden alldeles röd och öm av sandkornen som blandats med svett och den olja som ligger kvar som en hinna på huden nästan lika länge som det tar för musklerna att återhämta sig efter den hårda behandlingen.
      Innan det sista försöket att sälja in behandling av ytterligare en del av kroppen -"Only fai mole Eulo" - ett sista tryck av mycket starka tummar mot mycket djupt liggande delar av skinkorna (eller ett försök att nå höftbenen bakvägen...?) som orsakar mörka, onda blåmärken att krypa fram inom loppet av en vecka och får en att vilja vända sig om och skrika "Vad har jag gjort dig för ont?!".
Men det går inte för musklerna vägrar i sitt paniskt ihopdragna tillstånd att samarbeta och man vet att rösten ändå skulle brytas av återhållen förtvivlan.

Välj själv. Priset per minut är ungefär detsamma. Den ena kortare än den andra - antagligen för att det annars skulle klassas som tortyr och beläggas med frihetsberövande straff.

;P

fredag 12 augusti 2011

Skitsnack ;)

Samtal mellan en som sitter på toaletten (och nyligen har läst om människokroppen i skolan) och en som står i duschen:
-Mamma, bajset blir helt olika om man äter olika saker.
-Ja, det blir det.
-Om man äter mycket vitt bröd blir det alldeles kladdigt och tar jättelång tid att torka.
-Mhm...
-...och om man äter mycket godis blir det alldeles löst.
-Jaså...?
-Ja. Är det sockret eller E621 som gör det?
-Det vet jag faktiskt inte.
-...och om man sätter rumpan och bajshålet för nära stället där det kommer ut vatten i poolen blir det också alldeles löst. Som vatten, nästan.
-Host, gurgel, host, fräs...