söndag 21 augusti 2011

Tips på saker att inte göra på Rhodos

Ledig söndag och jag summerar semesterns upplevelser.
Här följer ett par tips:
Om du är normaltränad och inte självmordsbenägen följer här tips på två saker att undvika när du är på Rhodos:

Förrätt på avsmakningsmenyn
1. Beställ gärna en nio rätters avsmakningsmeny på en mysig uteservering vid stranden, men ät inte upp allt! Om du inte har en stor eller extremt tänjbar magsäck kommer du att ha svårt att andas under större delen av kvällen och natten om du ändå gör det.
2. Om två inhemska personer med bestämdhet säger att det inte går att cykla från Faliraki till Lindos - lyssna på dem! Om en av dem trots det ger tipset att ta en omväg på en mil för att se Seven springs - lyssna inte på det!





Tanken var att vi skulle starta vid sextiden på morgonen för att undvika värsta hettan. Kl 8 kom vi iväg.

Vägen mellan Faliraki och Lindos är c:a 3,5 mil och enbart gjord för bilar, med en ganska smal vägren, ibland med stup på sidorna i de höga bergen. Dessutom pågick vägarbete på stora delar av sträckan, vilket innebar att de tvåfiliga vägarna gjorts till enfiliga och lämnat ännu mindre utrymme vid vägkanten.

Efter ca en timmes cykling var vi framme vid avtagsvägen till Seven Springs och vek av. Efter ytterligare c:a fem kilometers cykling var vi framme, parkerade cyklarna och började trötta men ivriga att bestiga en brant kulle för att ta oss upp till...
...ett litet vattendrag! Och en vindtunnel!
Busslaster med turister var där och vi lyssnade på guiderna för att se vad av intresse som fanns där och som vi på något sätt missade.
Det fanns inget.

Vi begav oss nerför berget igen, hoppade (nåja...) upp på cyklarna igen och styrde kosan vidare mot Lindos.
Det blev en lång cykeltur med fyra berg att ta sig över och många långa kilometer med 10% uppförslut. Solen stod snart högt på himlen och de vattenflaskor vi packat gick åt som... Vattenflaskor på en stekhet cykeltur på Rhodos.
Totalt slutkörda kom vi till slut fram till den vackra staden Lindos, åt en stor tallrik gyros på en strandrestaurang och parkerade sedan våra trötta kroppar på varsin solsäng. Där blev vi sedan liggande fram till sen eftermiddag, då vi motvilligt insåg att det var dags att börja ta sig tillbaka norröver.

Bara backen uppför vägen till cyklarna höll på att ta knäcken på oss!
Vi samlade dock ihop oss och fortsatte upp mot bilvägen. Där insåg vi att de cykellysen som hade fungerat så fint kvällen innan var helt slut!

Hard road to travel, and a mighty long way to go 
Vi kollade upp att det snart skulle gå en buss och satte oss att vänta på den. Busschauffören sa att cyklarna inte fick plats och jag såg framför mig hur vi skulle cykla utan lyse upp och nerför de branta backarna på världens minsta vägren med bilarna susande förbi oss i livsfarliga hastigheter.
Men min kompis, som inte ger upp i första taget, frågade om vi fick försöka. Efter ett halvt ja från chauffören ryckte vi upp bagageluckorna på bussens sida och började lyfta in cyklarna. De fick inte plats!! Åter var jag i tanken ute på den mörka vägrenen och nu hade dessutom flera av förarna druckit innan de satte sig bakom ratten för att slå sina egna hastighetsrekord mellan just Lindos och Faliraki...

Men skam den som ger sig! Vi lastade ur dem, vände på dem och lastade in dem igen - och de passade som hand i handske (om man inuti handsken ponerar att det finns några plastkåpor som med lite extra kraft går att pressa sönder för att ge mer plats för handen...)!
Väl inne på bussen var det ont om plats för våra trötta kroppar, men längst bak satt ett gäng snygga ungdomar och drack Breezers, uppstassade till tänderna för en helkväll i Rhodos stad. Bredvid dem fanns det två platser. Vi pressade oss förbi och parkerade våra ömma rumpor på varsitt bussäte.

Mitt samvete är fortfarande lite tyngt av att vi antagligen sabbade självförtroendet och därmed kvällens raggningsmöjligheter för den mörka, snygga sjuttonåriga kille från Täby som satt närmast min kompis och som ett par gånger diskret lyfte sin arm och snusade i sin egen armhåla.

Som man känner sig ibland :)



1 kommentar:

  1. Vilken härlig resa! Jag älskar att resa det är så fascinerande att möta andra kulturer och människor.

    Sv: Tack för dina fina ord i min blogg!

    Ha det bäst!

    SvaraRadera