måndag 15 augusti 2011

Massage...

           ...med lugn musik i bakgrunden, en doft av färska blommor, dämpad belysning, fladdret av lågor från levande ljus och en varm handduk över de delar av kroppen som inte masseras.
      Beröring av varma, kunniga händer som får muskler och leder att slappna av och bli alldeles mjuka och följsamma, och huden att bli varm och len av blodet som strömmar igenom.
      Endorfiner som dras igång och lindar in själen i bomull och får en att för alltid vilja stanna i det tillståndet och känslan av att vara omhändertagen.
Photo from Flickr Creative Commons, BenJam: flickr.com/iambenjam

          ...eller med ljudet av högljudda, tjatiga strandsäljare i bakgrunden, en doft av sololja och svett, stark medelhavssol bakom ihopknipna ögonlock.
      Beröring av hetsiga, stressade kinesiska händer tillhörande en kvinna som, samtidigt som hon gång på gång mekaniskt drar tummarna hårt längs redan ömma vadmuskler, samtalar gällt med de kollegor som sitter inom en radie av ca femton meter och plågar andra strandbesökare.
      Ett klappande och knådande som sätter varenda hekto extra kroppsfett i obehaglig svallning och får delar av kroppen att röra sig på ett sätt man inte trodde var möjligt.
      Hårda, snabba knogar och handflator som får varje muskel i kroppen att krypa ihop i försvar och göra huden alldeles röd och öm av sandkornen som blandats med svett och den olja som ligger kvar som en hinna på huden nästan lika länge som det tar för musklerna att återhämta sig efter den hårda behandlingen.
      Innan det sista försöket att sälja in behandling av ytterligare en del av kroppen -"Only fai mole Eulo" - ett sista tryck av mycket starka tummar mot mycket djupt liggande delar av skinkorna (eller ett försök att nå höftbenen bakvägen...?) som orsakar mörka, onda blåmärken att krypa fram inom loppet av en vecka och får en att vilja vända sig om och skrika "Vad har jag gjort dig för ont?!".
Men det går inte för musklerna vägrar i sitt paniskt ihopdragna tillstånd att samarbeta och man vet att rösten ändå skulle brytas av återhållen förtvivlan.

Välj själv. Priset per minut är ungefär detsamma. Den ena kortare än den andra - antagligen för att det annars skulle klassas som tortyr och beläggas med frihetsberövande straff.

;P

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar