Om vänskap, på sätt och vis

"Jag är egentligen emot den här typen av tillställningar för  när jag var singel under åtta år blev jag aldrig bjuden och jag tycker det är exkluderande" säger den tidigare bästa vännen angående en social tillställning för par i medelåldern som går av stapeln i vårt område varje år. "Men nu har vi varit med i två år och det är i alla fall himla trevligt."
"Dessutom stör det mig att min bror har börjat höra av sig nu när jag är gift, och vill göra saker. Det ville han aldrig när jag var singel. När man var singel blev man aldrig inbjuden till par eller andra vänner än singlar. Som att man inte dög då, men nu går det bra när man har en man."
"Ja, det är väl så för vissa, att par helst umgås med par." försöker jag försiktigt.
"Ja, men det borde ju inte va så. Man borde ju kunna umgås ändå."
"Ja, vissa av oss kan ju det..."
"Men singlar umgås ju mest med singlar."
"För att de inte blir bjudna av de andra...?"

"Men ni två umgicks ju jättemycket förut, nu har jag inte sett dig häromkring på jättelänge" säger en granne i sällskapet med en nick mot mig.
"Nä..." säger jag.
"Nej, jag hinner inte umgås längre," säger väninnan "jag hinner ju knappt med familjen."


...