torsdag 26 april 2012

Nä, nu måste det sägas!

Den brutala sanningen:

Om han verkligen vill vara med dig ÄR han med dig!
Om han saknar dig när du inte är där ringer han. 
Om han vill träffa dig ser han till att ha möjlighet att göra det.
Om han drömmer om en framtid med dig inkluderar han dig i sina tankar och planer för helger och semestrar.
Om han inte svarar på dina samtal och sms så är det för att han inte vill. Inte för att han inte kan, har stängt av mobilen, glömt mobilen hemma/på jobbet, tappat den, somnat tidigt, vaknat sent, varit tvungen att...
Om du hör av dig till honom flera gånger om dagen och han nästan aldrig hör av sig till dig: Dumpa honom, han vill ändå inte ha dig!

För om han är lika kär som du, då längtar ju han också, och ringer bara för att höra din röst, försäkra sig om att du fortfarande finns där, skickar gulliga sms som visar att han tänker på dig och gör sig fri från kompisar, extrajobb, TV-program och annat för att han vill vara med dig. För när man är kär vill man vara nära.

Han skyndar för att möta dig, tar varje chans han kan att få träffa dig, om så bara för en stund och han ringer alltid dig först när han har nyheter att berätta. För om han är kär i dig är det DIG han vill dela nyheterna och framtidsplanerna med, inte sin syrra, sitt ex eller sin jobbarpolare. 
Han vill gärna att du träffar hans familj, för han är stolt över dig. För om han är kär i dig är ju du det bästa han vet!
Han hjälper dig med saker och styr och ställer för att underlätta din vardag och få dig att må bra. För om han är kär i dig så mår han bra när du mår bra.

Om du någon gång får känslan av att han försöker undvika dig bör du tänka efter. 
Får du den igen så är det antagligen så.

Och om han inte är kär i dig och inte längtar och saknar så som du gör - då vill DU heller inte ha honom. 
Egentligen. 

För då kan du få något mycket bättre.

Guldkorn i ens vardag

När man få lämna tillbaka ett spanskt läsförståelseprov med MVG skrivet i hörnet till en kille som jobbat hårt med strategier men aldrig tidigare nått så högt p g a läs- och skrivsvårigheter.

måndag 23 april 2012

Gränser

Jag är säker på att barn gillar gränser. De är ramar att hålla sig innanför, staket att tryggt luta sig mot. Även ungdomar gillar gränser, även om det är deras uppgift i livet att testa dem och revoltera mot dem. "Du är bra för att du är sträng" är ett omdöme jag ofta fått genom åren.
Och för mig är det självklart att regler är till för att följas, vare sig jag personligen gillar dem eller inte. I alla fall i föräldra- och lärarrollen, där man är en förebild och en vägvisare (i andra roller bryter jag ibland mot dem om de inte riktigt passar mig, eller känns onödiga).
Går någon över gränsen ska det markeras. Om man ofta ser genom fingrarna eller inte markerar tillräckligt tydligt att det var en gräns, vet de ju inte var den går. Och hur ska de då lära sig? Hur ska de då veta? 

Mitt jobb skulle vara så mycket lättare om vi bestämde oss för att alla vuxna, utan undantag, skulle följa de regler vi har. Och inte se genom fingrarna. Och inte låta bli att se. 
För när vi gör det är det inte så att vi är snälla mot eleverna, även om det är det vi tror, utan lata eller fega. 
Vi orkar inte bry oss, helt enkelt. 
Och det är ett svek.

onsdag 18 april 2012

Nya halsband och framgång i läkningen. Äntligen!!

Turkost halsband 15
Jag har lagt ut bilder på några nya halsband nu. Jag gjorde dem i helgen men jag hann inte fota dem i dagsljus förrän i morse.
                                                                                                          Idag hade jag ingen konferens på eftermiddagen så vi hann dra direkt till ljusterapin kl 16 och eftersom Sotlugg var hungrig skyndade vi oss så mycket vi kunde och var hemma redan 18 utan att behöva ta ledigt från jobbet. Visserligen blev han inte insmord då så det kommer att ta en bra stund extra ikväll (man kan inte smörja kroppen med mjukgörande och sedan de behandlande krämerna direkt efter för då har de ingen effekt. Istället får man smörja in fläckarna med de olika behandlande krämerna och sedan den mjukgörande mellan utslagen. det är lite trixigt, men det går).
Huden har börjat svara på behandlingen nu och jag ser hur vissa utslag krymper, både i yta och tjocklek. Thailandssolen satte nog igång processer i huden som gör att ljusterapin och smörjningen verkar bättre.
Det känns så skönt och ger lite hopp om en sommar i shorts :)

tisdag 17 april 2012

Klar för Kambodja!


Teachers Across Borders  -  Teachers Helping Teachers - Documentary from Per Dreyer =) on Vimeo.

Nu är det klart!
I sommar åker jag till Kambodja i drygt två veckor och jobbar med organisationen Teachers Across Borders. Jag har haft kontakt med Richard, en amerikansk lärare som jag ska jobba i par med och han har skickat mig sitt lektionsupplägg från förra året för att få synpunkter och eventuella omarbetningsförslag. Vi kommer att diskutera det via mail för att vara överens om upplägg och tankar innan vi ses på plats.
Den sista veckan i juni börjar arbetet med lärarutbildning och workshops i Siem Reap i norra Kambodja.
Det här ser jag verkligen fram emot!
Men det kommer att kosta! Så stödköp gärna smycken - hela förtjänsten går till resan och uppehället.

måndag 16 april 2012

Vår och fler smycken

Det snöade i helgen och jag blev mäkta besviken!
Men idag när jag gick till jobbet sken solen och det låg bara lite snö kvar i fläckar i skogen och det kändes verkligen som vår i luften igen. Jag älskar de soliga dagarna i den här perioden, då man fortfarande blir genuint glad i hjärtat varje gång solen skiner!

Sotlugg har tagit upp sin fotbollsträning igen, och det känns att han har blivit äldre nu, när man inte behöver stressa hem från jobbet för att hinna följa honom till den, utan han kan gå själv. Tre gånger i veckan är det träning och det verkar som att han klarar sig ganska bra i laget trots att han inte varit med på ett par år. Jag har bestämt mig för att utan dåligt samvete åka ett par timmar tidigare från jobbet de dagar han tränar, för att hinna till ljusterapin innan istället för att stressa dit direkt efter. Vi gjorde så idag och det kändes otroligt skönt att slippa stressa. När man väl har bestämt sig kan inte samvetet tynga ner känslan. Tror jag...

Jag har gjort en massa nya smycken också! Några av dem fångade jag på bild med mobilen. Ska försöka ta mig tid att ta foton med kameran och ladda upp någon dag. Kameran gör smyckena mer rättvisa, med mobilen blir de lite konstiga i färgerna...


fredag 13 april 2012

Jag har skapat...

...en ny sida på bloggen.
Och en massa halsband och örhängen som jag säljer där.
Pengarna ska hjälpa till att finansiera volontärarbetet i Kambodja i sommar, med Lärare utan gränser.
Hör av dig med en kommentar eller ett mail om du vill köpa något, jag skickar om du inte bor nära.
Jag kommer att fortsätta fylla på med bilder på nya smycken vartefter jag tillverkar dem.
Nu önskar jag att jag hade haft en bättre kamera (men det får bli ett senare projekt) och att jag kunde få till en snygg ordning på bilderna, men Blogger och jag har aldrig kunnat komma överens kring bilders placering. Jag vet bara inte hur jag ska göra!
Köp nu, är ni snälla! Tänk på att ni stödjer ett bra projekt!

tisdag 10 april 2012

Volontärarbete i sommar...?

Jag kanske ska åka till Kambodja i sommar!
En ideell organisation som heter Teachers Across Borders åker till Siem Reap varje år och arbetar i workshops med utbildning av kambodjanska lärare. Kambodjas utbildningssystem har varit undermåligt i många år efter krig och elände och lärarna där kämpar hårt med 60-70 elever i klasserna, och mot låg ersättning. Många av dem ger privatlektioner utöver sitt arbete, för att kunna försörja sina familjer, och då finns det väl kanske en risk att man som lärare lägger mer krut på den lukrativa verksamheten än på jätteklasserna. I vilket fall som helst så är det 250 kambodjanska lärare som ska delta i dessa workshops, där man jobbar två utländska lärare med grupper på 20-25 kambodjanska.

Jag håller på att via mail teama ihop mig med en amerikansk lärare som heter Richard och om alla bitar faller på plats reser jag till Kambodja i veckan före midsommar.
En av bitarna som ska falla på plats är finansieringen (man betalar allt själv, och flygresorna var ganska dyra) och den håller jag på att fundera på nu.  Jag ville åka redan förra året men hade ingen möjlighet att få ihop pengarna då, men nu har jag funderat kring hur det skulle kunna gå ihop. Jag tror jag ska tillverka halsband igen och sälja, kanske kan jag få ihop lite där. Och medan jag tillverkar dem ska jag fundera vidare på andra sätt att få ihop pengar.

Ibland önskar jag att jag vore rik, så att sådant här bara vore enkelt att genomföra :)

onsdag 4 april 2012

Irrvägar till lugn

När jag har mycket att göra brukar jag sortera saker.
Är det mycket på jobbet - tre personer vill prata med mig samtidigt, jag har flera samtal jag borde ringa precis nu, elever att prata med och en hög med prov som borde ha varit rättade till lektionen som börjar om två minuter - då kan jag dra ut den översta skrivbordslådan och börja vässa pennor.
Helt ologiskt, kan tyckas, men jag tror det är logiskt.
Man klarar inte att sortera inuti skallen och snart brinner det där, så man försöker få lite andrum och sortera meningslösa, oviktiga saker utan tankeverksamhet.
Hemma sorterar jag pärlor. Jag har önskat många gånger att sorteringsbehovet någon gång skulle sträcka sig till att sortera alla udda strumpor som ligger i högar i tvättstugan och diverse lådor, men icke! Meningslöst sorterande, som att rada upp nyvässade pennor i sorteringsfacket i skrivbordslådan eller lägga pärlor av samma färg i samma fack i lådan är det som fungerar.

Ikväll tog min fantastiska kollega föräldramötet själv och jag var hemma med Sotlugg. Jag sparade en hel kväll! Jag är henne otroligt tacksam, förstås! Vi hann smörja och allt innan kvart över nio! Och vi hann också få en mysig pratstund. det är skönt med kollegor som känner en väl och vet vad man behöver och som utan att behöva fundera över det självklart tar en del av ens jobb. Underbart! (Och en anledning till att jag aldrig vill jobba i lärarpar med någon annan än just henne...)

När han hade somnat hade jag tusen saker att ta hand om, som att städa (mitt arbetslag kommer hit och äter middag imorgon), putsa fönster (men det kanske man ändå inte kan göra när det är mörkt...?), rätta en bunt nationella prov, tvätta, tömma det sista ur Thailandsresväskan (jag vet! Jag är usel!!), leta efter en bra film att visa i en av grupperna imorgon, svara på arbetsmail som jag inte har betat av under dagen osv osv.

Så jag bakade en tårta!

Med chokladmousse, hallonsylt, grädde, sockerkaksbotten, maräng och marsipan. Alldeles för mycket marsipan...
Vi firar en nybliven trettioårig tjej i arbetslaget, en fyrtioårig brynäsare och en nygift kollega (min närmsta) så tårtan fick bli en blandning av de tre anledningarna att fira. Jag överdrev lite, men det finns få saker som gör mig så lugn som att få vara kreativ och leka med färger och former utan krav. Balsam för en stressad själ.
Fast jag kommer att förbanna mig själv imorgon, när jag får be om ursäkt för hur j...igt det ser ut här hemma. Men det är då. Nu är nu och nu är läggdags :)

Först var den ganska snygg, tycker jag
...sen kom ett försök till Brynäslogga på...
...och sedan lite amerikainspirerat för den yngsta i vårt lag,
som gillar att resa västerut
Slutprodukten blev inte så snygg, men förhoppningsvis god.
Kanske smakar jag den imorgon,
fast jag egentligen inte äter socker...

tisdag 3 april 2012

Hur får man ihop det?

Det är tisdag imorgon.
Vi går upp vid sex och går hemifrån 07.10, Sotlugg till fritids och jag till bussen mot jobbet i stan.
Vid elva tar jag tuben därifrån till den andra skolan, den som ligger här. Jag jobbar till 15.15, avslutar, packar ner det jag behöver ha med mig hem och går för att hämta Sotlugg på fritids.
Klockan 16 är vi hemma, jag lagar mat, vi äter och vid halv sex går vi tillbaka till mitt jobb för ett föräldramöte. Sotlugg gör läxor ensam och leker med sin iPad i tre timmar medan jag har föräldramöte och pratar om tonåringar och alkohol. Sen går vi hem.
Vid 21.30 är vi hemma och det är dags att fjälla av, smörja och få på pyjamas. Har vi tur är Sotlugg isäng före halv elva. Då ska jag dammsuga badrummet och torka bort alla fjäll innan jag efterarbetar dagens lektioner och planerar för onsdagens.
För då börjar det om.
Men den dagen är inte lika sen, då slutar jag vid fem, vi åker iväg för UVB-strålningen och är hemma vid sju. Då blir det middag, gå igenom de läxor han fick göra på egen hand kvällen innan, dusch, smörjning och isäng. Förhoppningsvis strax efter nio om vi är effektiva. Då efterarbetar jag den dagens lektioner och planerar för nästa.
Och den har bara tre! :)


måndag 2 april 2012

Stelbenthet eller oförstånd?

-Vi har pratat igenom det här och bestämt att han måste gå in på damernas sida när han är här med dig, så att du kan följa med honom in.
-Vadå? Har det hänt något? Jag blir ju lite orolig, förstås, för att han ska ha glömt något, missat något, gjort sig illa, klantat sig på något sätt.
-Nejdå, men vi har pratat om det här och bestämt att så får det bli.
-Men han har ju klarat det i en och en halv månad och det bestämdes ju första gången han kom hit att han alltid skulle gå på herrarnas...? För att han är för stor för damernas.
-Ja, men vi kan inte ta ansvar för honom när du inte kan följa med in.
-Men det kommer inte att gå. Vad ska vi göra då?
-Jo men nu har vi bestämt det här. Vi kan inte ta ansvar.
-Jag kan ta ansvar.
-Någon behöver vara inne med honom.
-Men det har ju gått bra?! Jamen vafan, kan jag få numret till Karolinska då, så kan vi åka dit varannan vecka. Jag får väl gå ner till halvtid på jobbet, helt enkelt (KS stänger två timmar tidigare).
-Fast man kan inte få behandling där varannan vecka och här varannan för vi mäter i olika enheter.
Det där med enheter är väldigt viktigt, för dosen UVB-strålning ökas med sekunder för varje gång och det är naturligtvis väldigt noga att det inte blir fel.
-Nähä, så vi måste åka till KS varje vecka då. Det betyder att vi båda behöver gå ner till halvtid varannan vecka... Kan du ge mig numret eller säga vart jag ska ringa?
-Andra barn går in på damernas.
-Killar på 10 år...?
-Nej, vi har inga andra killar på 10.
-Vem går in där då?
-Vi har inte så många andra barn just nu som får ljusterapi.
-Ni förstår säkert själva att han inte kommer att gå in där. Han är i förpuberteten, det finns inte på världskartan. Varför kan han inte fortsätta gå in själv varannan vecka, jag förstår inte?
-Vi kan inte ta ansvar för honom.
-Men jag sitter ju här, två steg ifrån...? Har det hänt något? Vad kan hända?
-Ni kanske kan prata med honom?
-Det behövs inte, jag vet vad han kommer att säga, men visst kan vi prata.
-Han behöver ju fortsätta behandlingen...
-Ja, men vet du det är inget argument för honom. Han vill inte ha den här behandlingen, för han vill vara hemma och leka istället för att lägga sammanlagt sju timmar i veckan på att åka hit. Han vill inte ha sjukdomen och han tycker redan att det är jobbigt. Han är tio och kommer inte att resonera logiskt kring det här och jag tänker inte tvinga in honom i ett omklädningsrum med en massa nakna kvinnokroppar (som dessutom har svår psoriasis!). Vem ska jag prata med på KS?
-Ja... Jag kan ju titta in till honom (hon går iväg och kommer tillbaka, det tar ca 20 sekunder). Vi kan ju göra så att ni kan komma hit på onsdag igen, så får vi se hur vi kan göra.

Här brister det för mig och jag måste gå in på toa för tårarna börjar rinna och jag orkar inte stå kvar med dem. Så jag grinar lite och sen kommer Sotlugg och vi går och han frågar på vägen hem varför jag är ledsen och jag orkar inte förklara just då och sen blir jag oerhört trött.
Och där är jag nu. Oerhört trött och vill egentligen lägga mig och sova. Som om energin bara sögs ur mig. En liten sak egentligen, men lite av en droppe som fick min tidspressade bägare att rinna över...







Ett lyft...?

Måndag morgon. Jag står vid diskbänken iklädd trosor och T-shirt och mäter upp kaffe. Sotlugg sitter bakom mig vid köksbordet och dricker smoothie.
-Är du trött?
-Nej. Måndagmorgon och trist väder så jag har ju haft piggare stunder, men inte tröttare än vanligt. Hurså?
-Du ser lite trött ut.
-Gör jag?
-Din rumpa ser lite trött ut i alla fall.
-...