måndag 19 oktober 2009

Bekräftelse...


...är ordet för dagen. Det är i princip det vi lever för.
Överallt söker vi den, och det vi gör gör vi för att få den.
Vi får den på jobbet i form av en uppskattande kommentar eller en löneförhöjning, av barnen i form av deras kärlek, av våra vänner i form av deras önskan att fortsätta vara vänner, och av vår älskade i form av en blick, en varm omfamning eller en snabb smekning över kinden.
Bekräftelse, det är det som är vårt drivmedel.

fredag 16 oktober 2009

Det lugnar ner sig!


Idag tog jag en stavpromenad på 1,5 timme i skogen.
Naturen är fortfarande ljuvligt vacker och trots att det är kallt om öronen njuter man av att vara ute och röra på sig. Det är över en vecka sen nu. Har haft ont och svårt att röra armen i en vecka. Antagligen en inflammation i en muskel, av att ha haft axlarna uppe vid öronen ett tag.
Men nu har det varit lugnt ett tag - jag värjer mig för att bli mer belastad på jobbet och tycker att det har gått ganska bra. Har en del jobb som borde göras idag men sparar det till söndag, då jag är ensam. Nästa helg blir det också mycket jobb, ,men då ska jag ändå vara hemma i lugn och ro, så det går bra.

Nu ska jag baka LCHF-kakor! Funtar på att ta steget från GI (just nu Kvasi-Gi med stora inslag av lathet och fusk) till LCHF, men får se om jag orkar dieta. Ibland känns det tillräckligt jobbigt att vara miljövänlig och rättvis...

tisdag 6 oktober 2009

Tiden går...

...och jag har inte gjort något ännu. Försökt, men inte lyckats. Hur ska man veta vad man ska göra?
Gurun vänder tillbaka frågan och får mig att tänka mer. ...Raderat...

måndag 5 oktober 2009

Höst ute...














...och jag drömmer mig tillbaka till sommarens sista dopp, som togs i Preko i september, och till de sköna promenaderna på ön som gjorde sig redo för hösten.














söndag 13 september 2009

Vad kan man göra?

Raderat

Trött trött trött

Jag har landat hemma i den chokladbruna fåtöljen igen.


Veckan som gick bestod av föräldramöte i ettagluttarens klass, fotbollsträning, föräldramöte i min klass med efterföljande möte om en incident, middag och bowling på sjuårsdagen, konferenskryssning till Åland och födelsedagsmiddag hos bästa vännen.




I torsdags var jag hos gurun. Det kändes skönt att sätta mig ner där och prata. Han påminde mig att det är tre år sedan sist, och jag känner att situationen är helt annorlunda nu. Jag mådde så dåligt då, var helt utarbetad och hade ingen som helst aning om hur jag skulle ta mig ur det, eller ens att jag var det. Tänkte bara att livet var skit och att det nog alltid skulle vara det, vilket ju gjorde det ganska meningslösta att leva. Nu vet jag att situationen antagligen kommer att gå över styr om jag inte adresserar den, men att det är en bit dit, och att jag inte kommer att låta det hända.




fredag 4 september 2009

Gurun

Allt går snabbt nu.

Min arbetsplats är som ett godståg som rusar fram i vansinnig fart, medan vi alla klänger oss fast i panik för att inte tappa greppet. Ingen tid för eftertanke, eller ens att planera nästa dags arbete, ingen tid att sätta sig ner och prata med elever och kollegor, ingen tid i ledningen att utvärdera ett beslut, eller titta bakåt och fundera på varför något gick som det gick

Efter den stora omorganisationen har vi ännu inte hunnit städa, packa upp kartonger, få in möbler på rätt plats, men vi har bedrivit undervisning i snart tre veckor...

Kollegor hackar på varandra för att ledningen är svag och hela organisationen är full av informella ledare som sprider mer eller mindre sanna påståenden om beslut som fattats eller inte fattats. Själv är jag trött av vårens och sommarens schemaarbete, som har varit ett veritabelt sisyfosarbete eftersom premisserna hela tiden ändrats

I veckan hände något riktigt allvarligt i en elevgrupp, och jag känner att jag nog inte orkar hantera något ytterligare nu

Jag ringde gurun, som jag väl har längtat efter ett tag, och som jag senast pratade med för fyra år sedan. Jag lämnade mitt namn och nr på telefonsvararen och bad honom ringa upp vid tillfälle. Han ringde direkt.
"Jag såg dig på försommaren och tänkte... Men jag tänkte att det är ju ditt ansvar att ringa mig." sa han.

Jag minns att jag såg honom på jobbet en dag när jag var mitt uppe i schemaläggningen, avslutningen av min egen termin, och undervisningen på sommarskolan. Antagligen läste han desperation i mitt ansikte...

Jag ska träffa honom i nästa vecka för att sortera tankarna, få koll på vad som är mitt ansvar, och vad jag kan sortera bort.

Nu ska vi baka till morgondagens fotbollscup.

tisdag 1 september 2009

Drömmer om 56 och 47 i veckan

Lämnade jobbet tio i åtta och cyklade som en galning för att hinna till Ica innan de stänger. Sjönk ner i soffan med dagens middag - en kyckingklubba - i ena handen och datorns mus i den andra, för att svara på ett par mail som jag inte hann med innan jag drog från jobbet.
Nu har jag suttit i soffan i tre timmar, och varvar jobb med nöjessurf. Ibland bara rinner tiden iväg, utan att jag använder den till något nyttigt.
Målet är fortfarande åtta timmars sömn per natt och max femtio timmars arbete per vecka. 47 är vad jag drömmer om!
Det kommer att lugna ner sig nu, när jag har lämnat ifrån mig schemat, och förklarat mig färdig med det arbetet. Hoppas det håller... Snickaren säger att jag alltid säger så: "det är bara den här veckan det är mycket", "om ett par veckor är det lugnare", "efter påsk lugnar det ner sig", "efter skolavslutningen...", "efter midsommar..."
Jag behöver en strategi för hur jag ska hantera det. Helst skulle jag vilja ha en klok människa att prata med, som kan hjälpa mig att se hur jag ska hantera det.
Förresten skulle jag vilja ha en klok människa att tala med, över huvud taget. Någon slags guru att bara samtala med, och vädra funderingar... Eller en mentor! På riktigt, liksom.

Jag hann inte börja planera mitt eget arbete riktigt heller, men hann i alla fall förbereda mappar, listor och annat, samt se över böcker till alla grupper. Snart är det slut med improvisationslektionerna! :-)

Jag drömmer fortfarande om några dagar till i solen, och nu har jag nog bestämt mig för att den lille simmaren ska få åka till Kroatien om ett par veckor. Om vädret ser bra ut, och de billiga biljetterna finns kvar.

Imorgon är det jobb igen, sen direkt till fotbollsträningen med lillen. Nu är det läggdags. Känns nästan lite tomt att inte ha schemajobb...

Over and out






http://www.expressen.se/resor/1.1622728/zadar-kroatiens-skona-juvel












söndag 30 augusti 2009

En tom söndag

...att fylla med precis vad jag vill.

Jag har några timmars jobb att göra, men tänker att jag kan börja med det framåt sen eftermiddag. Så jag pular här hemma i lugn och ro. Tvättar lite, betalar räkningar och funderar på semester.

Jag har haft den underbaraste av semestrar den här sommaren!
Sex veckor i olika delar av södra Europa gav mig både upplevelser och total avkoppling, god mat och motion, sällskap av vänner, kärleken och älsklingssonen. Jag hade jobbat hårt för den och den blev precis så bra som jag hade önskat.

Och nu vill jag ha mer!

Vi kom tillbaka en lördag och jag kastade mig direkt in i finputsningen av det schemaläggningsarbete som jag trodde skulle bli klart efter ett par dagar. Men premisserna ändrades gång på gång, och jag sitter idag, tre veckor senare, fortfarande med det och har inte hunnit planera min egen undervisning. Tre otroligt hektiska veckor på jobbet, med övertid på sjuka 50 timmar/vecka har också fyllts av en middag på krogen med nya arbetslaget, fotbollsträningar och -cup, hämtning och lämning på fritids, en ettagluttares första skoldag, och ett mysigt litet besök i klass 1A.


Snittet på 4 timmars sömn/natt är tillbaka trots att jag hade lovat mig själv att se till att sova mer.
Den här helgen har jag tackat nej till en kräftskiva och ett 40-årskalas i sista stund, och istället tagit igen en del sömn. Men jag drömmer om två saker: en 47-timmars arbetsvecka och en snabbresa till medelhavet innan det blir kallt.

Kanske kan jag uppfylla löftet om en
resa till vackra Kroatien för den som lärde sig simma i sommar och slå två flugor i en smäll...? En helg på en av mina favoritplatser på jorden, ön Ugljan i Dalmatien. Med god mat, långa promenader och bad i Medelhavets absolut renaste vatten.

Jag hoppas!