Trött.

Jag köpte äntligen ett stort ljusfat!

Gick i fredags förbi en inredningsaffär 

som stod inför flytt och hittade ett 

60-cm-fat för under halva priset. 

Äntligen!

Helgen som var sov jag i princip bort och i veckan har det varit mycket svårt att ta sig upp på mornarna. 

Inte som vanligt, utan en sann kamp! 

I går gjorde jag mig i ordning för att gå till jobbet, gick ner för trapporna - och kände att det inte skulle gå, så jag vände om, ringde jobbet och kröp ner i sängen igen. 

En obestämd värk i kroppen och en enorm trötthet. 

Jag har känt det förr, när jag hade jobbat för mycket och sovit för lite. Men nu känner jag mig inte stressad, så varför så trött?

Dormí casi todo el fin de semana y ha sido difícil levantarse por la mañana durante la semana. No como siempre, sino una verdadera lucha. 

Ayer me preparé para ir al trabajo, bajé las escaleras - y sentí que no iba a poder, así que volví a casa, llamé al trabajo y volví a acostarme. Un dolor indeterminado en el cuerpo y un cansansio enorme.

Lo he sentido antes, cuando trabajaba mucho y dormía poco. Pero ahora no me siento estresada, así que por qué tan cansada?

Försöker lära...

En underbar bild av Max - Sotluggs
fasters hund i Viña del mar, Chile.
Uppladdad till Sotluggs blogg idag,
efter en halvtimmes jobb.
En dregelmaskin enligt Sotlugg.

...mig hur man laddar upp foton smidigt till Blogger-bloggar. Till den här kan jag, men till en annan inloggning (där Sotlugg bloggar från sin Chileresa) är det svårt.
Jag har lyckats genom att
1. logga in på den här bloggen
2. lägga upp foton och spara i ett opublicerat inlägg
3. kopiera bilden med adress
4. logga ut
5. logga in på det andra Blogger-kontot och
6. klistra in bilden.
Inte smidigt alls!
Men det är så långt jag har kommit, så nu får det vara så ett tag.

Det är dessutom så att jag måste ladda ner fotona från Facebook först, och spara på min egen dator, för ingen av Chileresenärerna har koll på bloggande eller Picasa-album.

Men tänk ändå!
För tre år sedan, när Sotlugg senast var i Chile - pratade vi i telefon på kvällarna (mina kvällar, hans eftermiddagar) ganska kortfattat och ändå med enorma telefonräkningar som resultat. För åtta år sedan, när vi var där tillsammans, pratade vi inte med någon alls i Sverige på en månad.
Nu pratar vi gratis hur ofta vi vill, via Viber, ser foton på vad som händer på andra sidan jordklotet via Facebook dagligen och deltar på ett bröllop via Skype.

Kan man annat än älska den nya tekniken?!

Intentando a aprender como se sube fotos a los blogs de Blogger. A este sé como hacerlo, pero al otro, dónde Morenito escribe de su viaje a Chile es difícil. Lo he conseguido de esta manera:
1. Entrar en este blog.
2. subir fotos sin publicarlas
3. copiar la foto con dirección
4. salir del blog
5. entrar en el otro blog
6. pegar la foto en el blog
No es nada fácil! Pero hasta allí he llegado y así funciona por ahora. 
Además tengo que bajar las fotos de Facebook primero, porque ninguno de los que viajaron a Chila conozen el mundo del blog o álbumes Picasa.


¡Pero fijaros!
Hace tres años, la última vez que Morenito fue a Chile, hablamos por teléfono por las noches (noches para mí, tardes para él), bastante corto pero en todo caso resultando en facturas enormes. Hace ocho años, cuando fuímos juntos, no hablamos con ningúna persona en Suecia durante el mes que pasamos allí. Ahora hablamos gratis, todo lo que queremos, por Viber, vemos fotos de lo que pasa al otro lado del mundo por Facebook diariamente y participamos en una boda por Skype.


¡¡Hay que amar la nueva tecnología!!

Resa eller inte resa?

Jag sitter och letar efter billiga resor till Chile.
Jag kunde ju inte åka på bröllopet som jag var bjuden på, eftersom jag jobbar. Men jag kanske kan åka över jul och nyår. Sotlugg och hans pappa kan stanna kvar i ett par veckor om jag åker. Biljetten är dyr, men jag är så sugen!
Det är ett otroligt vackert och imponerande land.
Allt är så mycket - havet är så enormt, bergen är så höga, stränderna är så långa, öknen är så stor, människorna så trevliga...
Och maten är så god!!
Och lite sol på min kropp skulle inte göra skada!
:)


Estoy buscando pasajes baratos a Chile. No podía ir a la boda como trabajo. Pero a lo mejor puedo ir por Navidades y la Nochevieja. Morenito y su papá se pueden quedar un par de semanas si es que voy. El pasaje es muy caro, pero tengo tantas ganas!
Es un país tan bonito e impresionante!
Todo es tanto - el mar es tan enorme, las montañas tan altas, las playas tan largas, el desierto tan grande, la gente tan amable...
Y la comida es tan rica!!
Y un poco de sol en mi cuerpo no me haría mal!
:)

Samma dag...

Anderna i går.
Los Andes ayer.

...som Sotlugg reser till Latinamerika för nästan en månads semester med sin pappa begravs lilla Tilda.
Sotlugg kommer tillbaka till jul.
Tildas mamma, pappa och syskon kommer aldrig att få krama om sin nioåring igen.
Hjärtat vill brista vid tanken.

<3

Y en castellano, como me lo piden :)

Al mismo día...
...que el Morenito viaja a América Latina por casi un mes de vacaciones con su padre, entierran a Tilda, la hija de mi amiga que murió de cáncer a los nueve años.
Morenito vuelve para Navidad.
Los padres y los hermanos de Tilda no van a volver a abrazarla más. Jamas.
El corazón se rompe al puro pensarlo.

<3

Högkostnadsskyddet...

Krämer att fördela mellan två hem, samt packa ner inför resa.

...är ju helt fantastiskt, fick jag erfara idag.
Jag skulle hämta ut krämer, salvor, lösningar och annat till ett värde av nästan 5000 kronor.
Och betalade 12:38!!
Eller ja, 12:50, sa jag först, tills Sotlugg påpekade att vi inte har några femtioöringar kvar i Sverige, så 12 kronor var det väl, helt enkelt.

Då är man glad att man betalar skatt.
Det är man inte alltid. T ex när de bygger nya rondeller i hela kommunen och fortsätter att pressa in 29 ungar i varje klass utan att ens anpassa ventilationen.

Idag var vi på KS på smörjning och kontroll.
I torsdags var vi där på läkarbesök.
"Vad är målet med behandlingen?" frågade jag igen. Förra gången, när diagnosen var eksem, löd svaret att målet var att han skulle bli helt bra.
"Att han ska ha så pass lite utslag att han vågar visa sig i shorts och T-shirt till sommaren." var svaret den här gången.
Det tog hårt.
Fast jag väl borde veta.

Jag letar vidare.

Lögner...

...borde man kanske ha lärt sig att inte bli så besviken över nu, när man är mitt i livet? Men jag har så svårt för dem! Visst kan jag använda en nödlögn själv ibland, men inte ofta och bara om det känns "nöd".
Säger man sanningen behöver man inte försöka komma ihåg vad man har sagt är en bra devis. Jag har nog med problem med att komma ihåg vad jag har sagt ibland, ändå.
Det är en jobbig sak att hantera, det där med lögner, för även om det är den andra personen som ljuger måste man ändå förhålla sig till det. Berätta att man vet att det är en lögn eller inte? Avslöja inför andra eller hålla masken och spela med? Konfrontera det man fått höra bakom ryggen och därmed ge människor ännu mer anledning att inte våga stå för vad de säger eller låtsas att man inte vet och aldrig mer lita på den personen?
På något sätt hamnar ansvaret ändå i ens eget knä...
Grinig.
:(

Facebook...

...är en fascinerande företeelse på många sätt.
Tack vare Fb har jag återknutit kontakten med många vänner från tidigare i livet som jag antagligen aldrig skulle ha träffat igen om det inte vore så att vi hittat varandra på nätet. Det har definitivt berikat mitt liv. Ofta hör jag människor uttrycka att folk bara umgås på facebook nu för tiden, ingen umgås på riktigt. För mig har det varit tvärt om. Det har varit lättare att stämma träff med många på ett opretentiöst sätt och jag träffar fler kompisar oftare nu än tidigare.
Ja, sen känner vi ju alla till hur stor inverkan de sociala medierna bidragit till revolutioner och uppror mot förtryckarregimer i världen. I våras sa jag till eleverna i min klass att medierna är självklara för dem, men att de faktiskt upplever en tid som kommer att skrivas in i historieböckerna. Jag sa att de skulle känna efter noga och spara ögonblicket i sina minnen "för en dag i framtiden när ni sitter och läser historieläxor med era barn eller barnbarn kommer ni att berätta för dem om just det här ögonblicket, när vi pratade om det i sjunde klass."
Många verkar dock störas av Fb och använder statusuppdateringar till att klaga på förändringar och utseende på sidan. "Om det ska se ut så här säger jag upp mitt konto" säger de. Gång på gång. För de är fortfarande kvar :) Alltså är det antagligen ganska svårt att lämna...
En sak retar mig både på Fb och IRL. Nu har det dykt upp på Fb vid ett flertal tillfällen på senare tid så jag passar på att kommentera det i det här inlägget:
Hur kan vuxna människor ta sig rätten att klaga och spy galla över människor med talang som vågar sticka ut huvudet och försöka? Zlatans bok har ju väckt en hel del ont blod nu och flera statusuppdateringar har handlat om att han "ju för f-n inte ens kan spela fotboll!!"
Nähä...?
Då måste han ju vara fantastiskt duktig på att fejka och borde kanske ha cred för det istället?

En annan är när man spyr galla över ungarna (ja, de är ungar) i Idol. "Jag får äckelpäckelrysningar av André" är den minst vidriga delen av en 45-årig mans statusuppdatering.
Jag får äckelrysningar över att en medelålders man uttrycker sig så om en tonårskille!

Nog klagat nu.
Hockeyspelaren var här och hjälpte mig att lyfta ut min gamla säng idag. Den har stått på högkant i Sotluggs rum sen jag köpte en ny för över en vecka sen. Imorgon ska jag bära ut lite mer grejer och sen kanske renoveringen kommer igång. Äntligen.
Sotlugg är här, vi har ätit hemgjord gulashsoppa, planerat läxläsning, smörjt och grejat och han har somnat i min säng. Nu ska jag frysa in fem soppmiddagar och sedan krypa ner bredvid och snusa lite på honom.
Snart ska han vara borta i nästan en månad!

"Läs nu inte...

...om det här på Internet!" sade sjuksköterskan på KS hudklinik efter att vi hade fått beskedet att Sotluggs utslag antagligen är psoriasis. Vi har varit där flera gånger och hon vet att jag går hem och googlar på allt jag får höra. "Du kommer bara att hitta en massa information som inte stämmer eftersom det finns väldigt lite skrivet om psoriasis för barn."
Det är ungefär lika verkningsfullt som att säga åt en hungrig att inte äta fastän kylen är full.

Jag har nu googlat runt i flera omgångar och på flera språk, kontaktat människor i flera länder och det sjunker sakta in i mig att psoriasis är en livslång kronisk sjukdom. Inte livshotande i sig men med en massa annat i sin ryggsäck än bara utslag: ledbesvär, depressioner, risk för följdsjukdomar... Och utöver det ska en liten kille i flera år framöver känna sig osäker för att hans hud ser konstig ("äcklig") ut, och smörjas två gånger om dagen med starka krämer.

Det kan jag inte ta.

Hittills har jag kommit fram till följande:

• Han behöver äta mer Omega 3 eftersom psoriasis är ett slags inflammation. Det kommer inte att göra honom frisk men bättre.
• Han borde äta mer fet fisk än kött eftersom animaliska fetter inte är bra. Dock ska vi inte lägga om kosten helt, det finns för lite forskning på samband mellan kost och sjukdomen för det. Men vi ska balansera om lite.
• Han behöver mycket antioxidanter.
• Vi ska testa en alternativ behandling antingen här, i England eller i Chile beroende på svar som förhoppningsvis kommer under dagen.
• Jag kan inte acceptera det som läkarna säger, att han alltid kommer att ha sjukdomen. Fungerar inte den alternativa behandlingen söker vi vidare. Flyttar om det behövs.

Smörja

Vi smörjer och smörjer.

Proceduren tar en halvtimme per kväll och en kvart extra varje morgon. Vi som är urusla på att ta oss upp i tid på morgonen...
Olika krämer och lösningar på olika delar av kroppen och på olika typer av utslag. En gång i veckan tar det ytterligare lite tid med avfjällningscreme och kamning för att få bort hård hud i hårbotten så att den behandlande lösningen når ner, sedan dusch och ny smörjning. Besöken på hudkliniken på KS är positiva men tar oftast ett par timmar. Det känns dock bra att de tar så väl hand om allt, och att man på något sätt får lägga över ansvaret i deras händer.

Ett batteri av krämer, här saknas bara en.

Vi var på apoteket idag och förvirring uppstod kring vad som skulle hämtas ut. Till slut bad jag om en printad lista för att se vilka läkare som skrivit ut vad av det som fanns kvar att hämta ut. Två fullskrivna A4-ark kom hon tillbaka med!
Jag insåg då hur länge vi hållit på med detta och hur många läkare vi besökt. Ett av namnen kända jag inte ens igen och jag blev påmind om att vi varit på vårdcentralen fler gånger än jag hade i minnet. Imorgon ska vi tillbaka till apoteket och få ut en kräm som inte svider i de sönderrivna utslagen.

"Vilken otur att just jag fick psoriasis" sade Sotlugg i går kväll när vi låg i sängen.
Så kom han på vad som hade hänt tidigare på morgonen, kröp tätt intill och lade till: "men vilken tur att jag inte fick cancer".

<3