Vilar benen

Idag hoppade jag över promenaden helt och hållet. Benhinnorna mår inte så bra, så idag får de vila. Jag ska dubbla simningen idag istället, tänkte jag (vilket i och för sig också tar på mina benhinnor, jag måste ha en underlig simstil...)
Sitter fortfarande i den fläktande vinden på terassen utanför lägenheten med en kopp kaffe. Jag har suttit här i en timme nu och läst (en urdålig bok som jag köpte här), druckit kaffe och funderat. Det är så behagligt att inte ha några tider att passa, inget som väntar på att bli gjort.
I dagens funderingar har jag kommit fram till att jag nog har nått en plats i livet där jag kan vila utan att fly fältet. I ett inlägg i början av juni funderade jag kring om jag skulle kunna vila i en stuga, och jag tror jag har kommit fram till att jag nog skulle det. Inte för att jag någonsin skulle ge upp resandet, men jag skulle kunna njuta av båda. Eller så tänker jag så för att det var kanonväder i Sverige de dagar jag var ledig och hemma och det är klart att man kan njuta i Sverige då. Jag har ju njutit hela våren :)

Andra funderingar under morgonen handlar om varför jag har så svårt för turistorter. Varför kan jag inte bara köpa en charterresa, checka in på ett hotell och gilla att det finns pool och kvällsunderhållning, som så många andra? Varför vill jag helst hitta en by som ingen annan hittar till, ligga på en klippa där ingen annan legat hellre än på en flott sandstrand, äta matsäck på en stig i bergen hellre än på en restaurang med menyer på fyra språk...? Vad är det som gör att jag inte vill inlemma mig i det ledet?

Nu kallar solsängen.
Över och ut.

Published with Blogger-droid v1.6.7