torsdag 3 maj 2012

"Ingen vill ju gå in i väggen!"

Den nya tjänstefördelningen kom ut innan långhelgen.
Många tjänster verkar ha utökats utan att man får mer tid för att utföra uppdraget. Man har plockat bort ett par heltidstjänster från "golvet" till andra arbetsuppgifter och dessutom utökat tid i ett par ämnen med sammanlagt ett par tjänster, ungefär.
Men inga personer har satts in på denna tid, utan man har smetat ut tiden över befintlig personal. Någon har fått sin tjänst utökad med 35%, någon annan med 15%. Några har fått tjänster i teoretiska ämnen som innebär att de kommer att träffa och ha kunskaps- och socialt ansvar för över 300 elever under ett år. Elever mellan 12 och 16 år, det absolut tyngsta stadiet att jobba på.

Besvikelse och upprördhet bland redan trötta lärare!
Det pratas om det i alla forum - via mail och telefon, i personalrummet, på konferenser, i korridorerna... Tårar och uppgivenhet i tryggheten med pålitliga kollegor.

"Allt skulle vara lättare om vi hade en större samsyn" säger en kollega. "Om vi hjälptes åt när det blir för tungt och inte bara skjuter ifrån oss ansvaret så att vissa går in i väggen."
Vi har inte tid att ha större samsyn! Vi springer som skållade troll i ekorrhjulet och försöker överleva vår egen vardag. Vi hinner inte prata med varandra, samplanera, tänka på de starka likväl som de svaga medan vi kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan! Vi hinner inte sköta det uppdrag vi är satta att utföra.
Det är så det ser ut idag, tyvärr. Vi tar inte på oss något utöver vår egen redan för stora arbetsbörda.
Vi hjälper inte varandra eller samarbetar som förr, för att hjälpa kollegor som har det tungt.
För vi hinner inte.

Ingen vill ju gå in i väggen! Varken vi som har varit där eller de som sett det hända.

Vissa säger ifrån direkt. Andra vågar inte av rädsla för vad som ska hända med deras tjänster och att det kommer att visa sig i lönekuvertet att de inte är flexibla och vill skolans bästa.
Detta i Sverige i år.
2012.

Länkar här till ett bra inlägg i en ny blogg som blev min favoritläsning så fort jag hittade den. Jag tror att även andra än lärare kan ha glädje av den, särskilt föräldrar till skolbarn.

3 kommentarer:

  1. Katastrof!!! Jag hoppas att ni kan hitta något sätt att orka förändra.
    Barnen är ju vår framtid...helt plötsligt finns inte tid att ge dom de verktyg dom så väl behöver.
    Uhhh...

    SvaraRadera
  2. Ja, du. Jag vet och känner igen mig. Är i samma sits. Man känner sig maktlös.

    SvaraRadera
  3. Ja, visst är det galet!? Och man kan känna sig maktlös. Men Erika, jag tror inte man behöver göra det. Jag tror att om tillräckligt många säger nej och "jag kan inte utföra uppdraget under givna förutsättningar" så kan vi förändra. Om vi bara slutar vara duktig flicka och fixa allt, gör som de över oss: rycker på axlarna och säger att det tyvärr inte hanns med, för vår tid tog slut.

    SvaraRadera