De där lögnerna igen

Jag skrev för en tid sen ett inlägg om att hamna mellan lögner och en som tror på dem. Jag tycker ju det är så jobbigt med lögner.

(Foto: xtrarant on Flickr- CC license)

Jag har fortfarande inte hanterat den situationen, utan istället avskärmat mig, för att slippa hantera den. Och hamnat i en ny liten situation, som jag kände att jag var tvungen att hantera eftersom den som borde hantera den inte brydde sig. Men det gick bra.

Jag har också tänkt under tiden, och kommit fram till att vissa lögner lever jag ju med hela tiden utan att känna att jag måste avslöja dem, eftersom jag själv i långa loppet är den som skulle förlora på det. Den kliande känslan har gått över efter lång tids nötande. Och kan jag leva med den kan jag väl antagligen leva med den nya situationen också.

Om en relation aldrig kommer att bli bra på djupet men är viktig att upprätthålla, kan man kanske leva med att aldrig lita på vad den andre säger.
Bara man är medveten om det.
Och bara man kan lita på att personen ändå finns där när det behövs.
Har man jobbat sig igenom svek och hårda ord för att komma fram till den relationen får man kanske acceptera resten, helt enkelt. Och blunda för det andra. Och inte avslöja lögnerna, utan veta vad det är man måste vårda.
Och hoppas på att någon annan avslöjar lögnerna, eller att någon själv upptäcker hur det ligger till. Eller slutar ljuga för sig själv.

Surt men sant.

Tror jag...