måndag 4 april 2011

Positivt så långt det går

Jag är i början av en ganska hektisk jobbperiod och känner att jag stretar emot så mycket jag kan, både medvetet och omedvetet.
Jag avskyr att begrava mig i arbete och missa allt som i grunden får mig att må bra för att tiden inte räcker till. Träning, promenader och umgänge brukar vara det som får stryka på foten, och det är ju det som fyller på energireserverna så det är ju jäkligt korkat.


Men jag stretar än så länge emot. Jag värjer mig emot negativa vibbar och undviker tråkiga situationer. Ibland säkert lite för häftigt. Idag avbröt jag skarpt en kollega som verkligen ville gnälla av sig med ett "om det inte är aktuellt nu tycker jag att vi tar det vid ett tillfälle när vi är konstruktiva och positiva istället" varvid jag reste mig upp och därmed avslutade konferensen innan ens halva mötestiden hade gått. Onödigt hårt, men jag orkar inte vara kollegors slaskhink när deras känslor svämmar över.

I vissa perioder kan folk runtomkring få vara lite gnälliga och jag kan ha viss förståelse, men när jag själv har mycket orkar jag inte lyssna - och vill helst inte ens veta vad som irriterar dem. Jag behöver en lugn zon utan negativitet för att ta mig igenom vissa dagar.
En neutral bubbla, helt enkelt.

1 kommentar:

  1. Du gjorde helt rätt!!! Såna människor ska bara bort, bort, bort...
    Försök hitta energi där du kan. Jag vet att det är jäkligt svårt (från en som fått sin första ångestattack) men jag vet att du fixar det.

    Kram!!

    SvaraRadera