Snorkling, paddlig, bad och hämtning av vissa borttappade saker.

Vi byter träningsvärk från vaderna
till låren, strax över knäna

Igår bokade jag en utflykt. 1700 Baht/person (c:a 400 kr) betalade jag för en heldags snorklings- och paddlingsupplevelse i Anthung National Park.

Men när jag kollade yr.no på nätet innan jag somnade blev jag alldeles kall! Det skulle regna hela dagen idag! Och mycket riktigt, strax innan jag kröp isäng drog det igång ett dundrande oväder. Regnet vräkte ner och efter bara en liten stund gick strömmen. Då stod jag och borstade tänderna så jag fick famla mig tillbaka till sängen i mörkret. Där låg jag länge och funderade på vad tusan vi skulle göra med utflykten och vad man kan tänkas göra i Chaweng Beach en ösregnsdag. Som dessutom skulle följas av flera...

Men till slut somnade jag och när jag vaknade kl 7 sken solen utanför och vi slevade snabbt i oss några yoghurt innan avfärd.

Vi plockades upp utanför hotellet och kördes till piren för en lätt frukost (macka, banan och kaffe) innan avfärd i en High Speed Boat. Efter en timme stannade vi för att snorkla. Jämfört med tidigare snorklingsupplevelser i Israel och Egypten tycker jag att denna var mycket blek. Jag ångrade först lite att vi sparat snorklingen till Koh Samui, för jag inbillade mig genast att den skulle vara mycket bättre utanför Koh Tao.

Men Sotlugg tyckte det var jättehäftigt och då spelar det ju mindre roll. Det är en härlig känsla att glida fram i tystnaden strax under ytan tillsammans! Allt är liksom lite långsammare, färgerna gör en mållös (även när de är få, som här) och de speciella knastrande och knäppande dämpade ljuden som finns under ytan är på något sätt lugnande samtidigt som de gör en nyfiken när de tilltar eller minskar i styrka alltefter hur fiskstimmen rör sig. Man tittar, pekar och gör tecken för att man har sett, glider vidare, pekar i en annan riktning och glider sakta dit tillsammans. Man skulle vilja ta med sig allt därifrån bara för att det är så vackert, samtidigt som det ju egentligen är känslan man vill ha med sig därifrån. Den långsamma, sköna, gemensamma.

Emerald Lagoon, en saltvattensjö på en ö.
Vattnet kommer in genom gångar i berget.

Vi såg fler fiskar när vi snorklade på stranden på Koh Tao - bland annat stora stim av papegojfisk som lät jättemycket när de åt, Harlequin Sweetlips och någon som heter Nudibranch. Men även här fanns en hel del, bl a Long Fin Banner Fish och fantastiska havsanemoner.

Vi köpte en undervattenskamera innan vi gick hem igår och fotade nästan upp en rulle idag på roliga undervattensposer. Så frustrerande att inte kunna fota digitalt! Man vill ju se om bilden blev bra, förkasta eller spara, ta om för att få till det rätta. Nu får vi vänta tills vi kommer hem innan vi ens kan lämna in rullen. Tänk att det alltid var så förr!

Lunchutsikt

Efter snorklingen gled båten vidare mot nästa utflyktsmål som var en smaragdgrön saltvattensjö på en ö. Vackert, men för mig blev den upplevelsen också ytterligare en kamp mot höjdrädslan - som gick bra :) Många smala, höga och branta trappsteg c:a 100 meter upp och sedan ner igen. Man får extra träningsvärk av höjdrädsla kan jag berätta. Man spänner sig i hela kroppen för att fokusera på att sätta fötterna rätt, titta åt rätt håll, hålla i rätt saker så att man inte behöver byta grepp mitt i en trappa...  Men det gick bra, som sagt.

Vi lämnade fotspår :)

Vi åkte vidare mot ytterligare en fantastisk liten kritvit sandstrand där lunch intogs under palmerna innan det var dags att åka vidare mot det sista stoppet - kajakpaddling. Sotlugg har inta velat paddla sedan han för några år sedan hade en lite skrämmande paddlingsupplevelse på hemmaplan med en stressad rotweiler som fick hela kanoten att vobbla och fler än Sotlugg att bli lite nervösa. 

Men nu lyckades jag övertala honom och han tyckte också att det var kul! En både ansträngande (armarna är ju HELT otränade nu!) och skön upplevelse runt några öar i smaragdgrönt vatten som jag gärna gör om.

Hela utflykten var helt klart värd priset! Bara att få bada på alla de fina stränderna hade varit värt det! Ja, för vi låg ju förstås i blöt på varenda strandhugg!

Efter kajakpaddlingen var det dags för hemfärd och vidare transport till hotellet. Men först skulle vi samla in den borttappade ryggan med iPad mm och Linluggs mobiltelefon. Ryggan fixade vi, men mobilen var det lite svårare med. Den hade skickats till ett kontor strax bredvid, men det var inte bemannat nu. Efter mycket om och men fick vi till slut brevet och i det visade det sig ligga fel mobil! Jag lämnade den kvar där och sprang till den väntande minibussen (som avgick c:a 15 min senare pga mig, men ingen surade för det - inte synligt i alla fall).

Nu är vi tillbaka på hotellet och det är dags för dusch innan vi tar oss ut och antingen äter eller köper hämtmat, vi har inte bestämt oss ännu. Sedan måste jag kontakta hotellet på Koh Tao som skickade fel och se om det går att lösa...