Koh Tao - barfotaön

Sköldpaddsön är en liten ö som ligger ett par timmars båtresa från Chumphon, i Siamviken, eller Thailandsviken. Den heter sköldpaddsön för att det förr levde en massa sköldpaddor här. Sköldpaddorna har flyttat vidare, ön är bebodd sedan 1950-talet och blev ett turistmål på 80-talet, då den upptäcktes av backpackers.

Ön är omgiven av fantastiska korallrev och är nu ett av de största dykresmålen i Thailand, både för vana dykare och nybörjare. Det finns massor av dykskolor och arrangörer på ön.

Vi bodde på Sairee Beach, c:a en km från piren i Mae Haad. När vi klev av båten kl 9 på morgonen stod en massa taxibilar och väntade och för 100 Baht/person fick vi en flaktur till vårt hotell, AC resort som breder ut sig från stranden och en bit upp mot bergen med bungalows och rum i olika (låga) prisklasser. Vårt rum kostade c:a 300 kr/natt för 3 personer (den minsta räknades inte) och var enkelt, inte särskilt snyggt inrett och utan städning under vistelsen. Pool fanns, gratis dyktestning i poolen och gratis WiFi i recepetionen och de barer och restauranger (3 st) som hör till resorten. Jag tyckte det var mycket prisvärt.

Utsikt från sovrummet på Ban´s Diving Resort

Sista natten tillbringade vi på Ban´s Diving Resort. En ännu större anläggning alldeles nära AC. Den är nyare och fräschare och kostade bara en hundralapp till/natt. Men vi fick den bungalow som ligger längst från receptionen. Det innebar en lång och jobbig promenad/klättring varje gång man skulle hem. Däruppe bodde man flott med utsikt över hela bukten och bergen, bungalowen hade fönster längs hela väggarna men ingen insyn eftersom den låg så högt. Perfekt för romantik. 

Sairee Beach

Dagarna tillbringades på den härliga vita stranden. Smal på förmiddagen och bredare framåt dagen när tidvattnet drar sig undan. Sotlugg och jag snorklade, och även om det inte fanns särskilt vackra koraller nära stranden var han ändå helt begeistrad över alla fiskar vi såg och hur nära de kom.

Måltiderna intogs på många olika restauranger och caféer, det finns massor av dem! Vi åt både thai och internationellt, vällagat, gott och prisvärt. En lunch för oss tre brukar kosta en bit under hundralappen och en middag en bit över om vi inte dricker vin till.

Sotlugg fastnade för kyckling med cashewnötter och ris och har säkert hunnit äta det sex gånger hittills under vår resa. Till frukost blev det ägg och bacon varenda dag. Äggulorna är starkt gula här och smakar ägg. Jag gissar att det beror på vad hönsen äter.

Barfotarike :)

På restauranger går man in utan skor. På de flesta av dem sitter man på kuddar på golvet och äter, så det kan ju vara en del av förklaringen. Men även på andra etablissemang, affärer, apotek, hotellobbies et c tar man av sig skorna och går in barfota. 

Från Sairee Beach kan man promenera längs den smala och bitvis branta vägen in till Mae Had. Det finns dock ingen gatubelysning (elektriciteten på ön kommer från anläggningarnas egna generatorer och bör förbrukas sparsamt) så ficklampan i mobilen kom väl till pass, det blir mörkt före 8. 

Man ska vara noga med hur man tar hand om sitt skräp på den här vackra ön. Det finns ingen sopstation, utan allt som inte kan brännas måste fraktas ifrån ön. Det finns heller ingen som är ansvarig för rengöring av allmänna områden, utan det är upp till var och en att hålla det rent och fritt från sopor. En fin tanke, tycker jag. Tyvärr tar inte alla sitt ansvar så det ligger soppor längsvägkanterna och i diken och dungar. Men andra tar desto större ansvar och städning av reven organiseras där dykare hjälps åt att städa upp under vattenytan. På land uppmanas man genom skyltar att hålla rent efter sig, aldrig slänga cigarettfimpar, inte ta emot plastpåsar i affärerna och alltid plocka upp efter sig och föregå med gott exempel för att hålla ön ren. 

Oj, mycket finns att säga om denna lilla pärla, men nu är inlägget redan alldeles för långt, så jag avslutar med att jag absolut kommer att åka tillbaka hit. Fantastisk ö!