Vissa kämpar...

...mer än andra. T ex en av mina barndomsvänner.

Och det här är bara en del...
Jag är så glad för både Tildas och Annelies skull (ja, för Tildas pappas också, förstås) att det inte är lång tid kvar innan sista behandlingen är över!
Jag kan inte ens tänka mig in i hur det skulle vara att gå igenom detta! Jag har dem ofta i mina tankar och har många gånger under det senaste året önskat att jag kunde byta plats med Annelie om så bara för en dag för att hon skulle få lite mental vila.
Snart!!