Är det möjligt?

I telefonledningarna mellan Umeå och Stockholm:
-Vi var i Kroatien för två somrar sen.
-Åh, jag älskar Kroatien! Var var ni då?
-På en liten ö strax utanför Zadar. Vänta ska jag kolla...
-Ugljan? Har du varit på Ugljan!? Det är ju den ön jag pratar så mycket om. Jag älskar den ön!
-Ja, det var jättefint. Vi bodde femhundra meter till vänster om färjeläget.

En bild dyker upp i mitt minne. Två somrar sedan. P och jag ligger på gräset vid stranden och läser varsin bok. Mitt ben över hans, svettkladdigt, men en svårbruten vana när man ligger nära. Han håller min hand och trycker den lätt för att få mig att titta upp. På gångvägen, ett par meter från mitt huvud, står en familj och pratar norrländska. Mamma, pappa i solglasögon, 3 barn i blandade tonår, en kille och två tjejer, diskuterar stranden och vattnet. De måste ha kommit alldeles nyss tänker jag. Konstaterar att en av tjejerna har tights eller liknande på sig och borde vara jättevarm. Själv svettas jag i bikini. Funderar på om P gjorde mig uppmärksam för att de var från S-vall, men konstaterar att de låter längre norröver och att han bara reagerade på svenskan.

.