I går på väg hem från jobbet tog jag en liten omväg för att möta sonen som kom från skolan med en kompis.
På långt håll ser jag dem komma småspringande, jagande varandra och klättrande på staketet längs gångvägen i eftermiddagssolen med skolväskorna hängande nere vid knäna, som modet föreskriver, och jag blir helt överväldigad av bilden.
Sonens bruna hår med vax i luggen, de glittriga ögonen, rosiga kinderna och jeansen med ett nytt hål på knät. Skrattet när kompisen jagar ifatt honom och den varma, svettiga kramen jag får när vi möts. Jag får en liten klump i halsen och måste svälja.
Tänk vilken tur man har som får uppleva denna kärlek!!
SÅ SÖTT!Kram
SvaraRaderaHej
SvaraRaderadom är underbara . . tyvärr går allt så fort.
Blev varm när jag läser detta
Janne
Tack för din kommentar!
SvaraRaderaJa, viss går det fort!
Varje ålder har sin tjusning, men på något vis saknar man ändå också de åldrar de har varit i, de små liven :)