Uppskattning

Jag har många människor runt mig som gör saker som jag uppskattar. Jag talar ofta väl om dem och uttrycker också min tacksamhet vid tillfälle. Men jag ger dem sällan uppskattning för min samlade tacksamhet, trots att jag ofta tänker att jag ska göra det. Idag tog jag tag i två av de saker som jag velat göra länge - den ena i över ett år och den andra längre än så.

När Sotlugg skulle börja i sexårsverksamheten för flera år sedan fick han inte plats på någon av de två skolor vi helst ville och vi var tvungna att nöja oss med den vars upptagningsområde vi tillhör.
Första året var inget att imponeras av och inte heller skolan som helhet. Men de 4 vuxna (en lärare och tre fritidspedagoger) som sedan två år arbetar närmast barnen är fantastiska! De är erfarna pedagoger och människor, med en välplanerad verksamhet och en mänsklig värme som genomsyrar den. Jag hör aldrig talas om maktlekar och andra otyg som finns i de flesta barngrupper nu för tiden. Sotlugg är nöjd och trygg och när han tidigare gjorde en lista över människor han litar på kom tre av dem på topp fem!
Idag skickade jag dem ett mail (med kopia till deras chef, förstås) där jag berättade hur nöjd jag är med att Sotlugg hamnade hos just dem.

Nummer två var en kollega som jag håller högt. Hon jobbar i en annan position än jag och vi har inte så mycket med varandra att göra, mer än att hon administrerar delar av mitt arbete, ser till att få min vardag att flyta och att jag dessutom får lön och annat då jag ska. Vi står heller inte varandra nära som privatpersoner.
Men vi har varit igenom samma berg-och-dalbana med inkompetenta chefer de senaste åren och både hon och jag drabbades ganska hårt av dem. Vi har ibland gråtit av utmattning och uppgivenhet och gett varandra en tröstande klapp eller ett uppmuntrande ord när den ena varit mer drabbad än den andra. Vi har tillsammans försökt hitta lösningar på de problem som cheferna skapat och funderat på hur de ska framföras.

Hennes arbete avbryts ofta av kollegor (även mig) som behöver hjälp med något eller bara vill prata lite, utan tanke på att de stjäl hennes arbetstid. Och aldrig påpekar hon det, eller ser ens stressad ut. Hon är precis så mild och diplomatisk som jag önskar att jag vore men aldrig kommer att bli och hon är dessutom professionell och väldigt kompetent i sin yrkesroll.
Många gånger har jag tänkt att jag ska köpa henne en flaska vin för att visa min uppskattning för allt hon gör. Men varje gång har tiden gått och tillfället förflyktigats.
Nu hjälpte hon mig igen i veckan då jag hade rest ifrån en massa viktiga koder och inte kunde registrera betyg. Det betydde extrajobb för henne och jag skämdes, förstås.
Idag fick hon två flaskor av mitt favoritvin.
Den ena med text på kortet: "...för att du gjorde mitt jobb i tisdags". Den andra: "...för att jag så många gånger genom åren tänkt visa min uppskattning för allt du gör men inte gjort det".
Naturligtvis blev hon glad och rörd.
Naturligtvis blev jag rörd.
Och naturligtvis tänkte jag att jag borde ha gjort det tidigare.
Jag önskar att jag i allmänhet vore bättre på att visa uppskattning för människor på ett tydligt sätt.
Något att träna på!

Man blir ju så glad av att göra någon glad!

:)

Published with Blogger-droid v1.6