Shopping

Affärerna är fulla av blommiga och leopardmönstrade kläder. De är inte för mig.
Det känns som om jag måste välja mellan att ta ett rejält kliv tillbaka till mitt blommiga 25-åriga jag i början av 90-talet eller ett lika rejält kliv framåt, in i knallröda naglar, påmålade ögonbryn, djurmönstrade urringade blusar och kjolar som är lite för korta för formen på mina ben och lite för små för formen på min rumpa. Sådär så att tyget stramar i streck under den, ni vet.

Eller, framåt, förresten...? Åt sidan stämmer bättre, för det är en väg jag inte hade tänkt slå in på. Just nu känns leopardmönstrat mer som en dikeskörning, faktiskt. Och den blommiga 25-åringens fasta kropp är ju så avlägsen så man inte skulle tro att den var sann om inte fotobevis existerade och det känns lite obekvämt att hänga samma kläder på en kropp som drabbats hårt av gravitation och andra naturkatastrofer.

Ja, så då fanns det ett mönster kvar att välja på: marin. Och det fungerar ju i alla lägen, så jag köpte ett par marininspirerade plagg. Som sällskap till den garderob av marina plagg som jag redan har... En tröja visade sig vara kopia av en som jag redan hade hemma.

Jag har upptäckt två tydliga shoppingmönster hos mig själv:
1. Jag fastnar för kläder som är lika de jag redan har hemma. Det kan vara ett tecken på att jag redan har köpt snygga saker. Eller på att varken min smak eller garderob förnyas...
2. I princip alla de kläder jag tycker är snygga på avstånd visar sig vara i strl xs eller 34/36 när jag kommer närmare. Det kan vara ett tecken på att jag ser alldeles för dåligt. Eller att jag lever i en fantasi och inte har insett vad som har hänt med min kropp de senaste 25 åren.

.

Published with Blogger-droid v1.6.7