Tur att han har humor!

Jag ligger på knä på badrumsgolvet. Känner på psoriasisfläckar och bedömer vilken salva de ska smörjas med. Smörjer ben, baksidan av låren och rumpan och arbetar mig uppåt, mot ryggen.
-Du, undrar vem som ska smörja in dig sen, när du är för stor för att visa rumpan för mamma?"
-Ja just det.. Vem ska göra det?
-Du kanske får skaffa dig en partner tidigt, skojar jag.
Han skrattar.
-Ja, eller ungar, svarar han, gör rösten mörk och ropar till sina låtsasbarn i framtiden:
"Kom och smörj pappas rumpa nu, ungar!"

Den tid det tar

I går gick vi hem tidigare från Valborgsfesten för att hinna lägga en timme på smörjningen innan Sotlugg blev för trött och därmed mindre samarbetsvillig. Idag gick vi också upp en timme tidigare för att hinna fjälla av, duscha och smörja in, innan man får ringa kompisar kl 10. Man måste ju hinna leka!

Man går igenom olika stadier i barnens liv, där tiden de behöver ens hjälp och tiderna som måste passas minskar genom åren. Spädbarnsstadiet kräver ju en ständig närvaro av förälder, naturligtvis. Sedan kommer en period strax innan dagis då det känns som om man lagar och serverar mat precis hela tiden. Så fort ett mål är uppätet ska det tvättas, bytas, diskas, plockas undan för att strax börja plocka fram igen. Under dagisåren passas tider för hämtning och lämning och under de allra första skolåren tillkommer dessutom hämtning och lämning hos kompisar och sällskap till träningarna. 

Sedan kommer - äntligen! :) - en period av självständighet i slutet av lågstadiet, då barnen själva går till skolan, till träningarna och till och från kompisar. Då får man som förälder plötsligt en massa tid över, och det vänjer man sig snabbt vid. Om man sedan av någon anledning (som psoriasis, t ex) behöver lägga alla de där timmarna igen är det klart att man vänjer sig även vid det. Men inte helt lätt...

Imorgon ska vi till KS för undersökning och behandling. Det kan ta allt mellan 1,5 och tre timmar, beroende på hur det ser ut, om det ska fotograferas och vad som ska behandlas och hur. Sedan ska vi till Sumpan för ljusterapibehandling och på kvällen är det föräldramöte i Sotluggs klass. Jag har själv fått ordna vikarie till jobbet och min tanke har varit att skynda tillbaka för att eventuellt hinna ta sista lektionen och en konferens, men jag känner mer och mer att jag nog ska strunta i det. Det blir bara en press och allt det här är redan så negativt, det behövs inte mer. 

Jag tror jag tar en glass med Sotlugg i solen istället, om det blir tid över.

Nä, nu måste det sägas!

Den brutala sanningen:

Om han verkligen vill vara med dig ÄR han med dig!

Om han saknar dig när du inte är där ringer han. 

Om han vill träffa dig ser han till att ha möjlighet att göra det.

Om han drömmer om en framtid med dig inkluderar han dig i sina tankar och planer för helger och semestrar.

Om han inte svarar på dina samtal och sms så är det för att han inte vill. Inte för att han inte kan, har stängt av mobilen, glömt mobilen hemma/på jobbet, tappat den, somnat tidigt, vaknat sent, varit tvungen att...

Om du hör av dig till honom flera gånger om dagen och han nästan aldrig hör av sig till dig: Dumpa honom, han vill ändå inte ha dig!

För om han är lika kär som du, då längtar ju han också, och ringer bara för att höra din röst, försäkra sig om att du fortfarande finns där, skickar gulliga sms som visar att han tänker på dig och gör sig fri från kompisar, extrajobb, TV-program och annat för att han vill vara med dig. För när man är kär vill man vara nära.

Han skyndar för att möta dig, tar varje chans han kan att få träffa dig, om så bara för en stund och han ringer alltid dig först när han har nyheter att berätta. För om han är kär i dig är det DIG han vill dela nyheterna och framtidsplanerna med, inte sin syrra, sitt ex eller sin jobbarpolare. 

Han vill gärna att du träffar hans familj, för han är stolt över dig. För om han är kär i dig är ju du det bästa han vet!

Han hjälper dig med saker och styr och ställer för att underlätta din vardag och få dig att må bra. För om han är kär i dig så mår han bra när du mår bra.

Om du någon gång får känslan av att han försöker undvika dig bör du tänka efter. 

Får du den igen så är det antagligen så.

Och om han inte är kär i dig och inte längtar och saknar så som du gör - då vill DU heller inte ha honom. 

Egentligen. 

För då kan du få något mycket bättre.

Guldkorn i ens vardag

När man få lämna tillbaka ett spanskt läsförståelseprov med MVG skrivet i hörnet till en kille som jobbat hårt med strategier men aldrig tidigare nått så högt p g a läs- och skrivsvårigheter.

Gränser

Jag är säker på att barn gillar gränser. De är ramar att hålla sig innanför, staket att tryggt luta sig mot. Även ungdomar gillar gränser, även om det är deras uppgift i livet att testa dem och revoltera mot dem. "Du är bra för att du är sträng" är ett omdöme jag ofta fått genom åren.
Och för mig är det självklart att regler är till för att följas, vare sig jag personligen gillar dem eller inte. I alla fall i föräldra- och lärarrollen, där man är en förebild och en vägvisare (i andra roller bryter jag ibland mot dem om de inte riktigt passar mig, eller känns onödiga).

Går någon över gränsen ska det markeras. Om man ofta ser genom fingrarna eller inte markerar tillräckligt tydligt att det var en gräns, vet de ju inte var den går. Och hur ska de då lära sig? Hur ska de då veta? 

Mitt jobb skulle vara så mycket lättare om vi bestämde oss för att alla vuxna, utan undantag, skulle följa de regler vi har. Och inte se genom fingrarna. Och inte låta bli att se. 

För när vi gör det är det inte så att vi är snälla mot eleverna, även om det är det vi tror, utan lata eller fega. 

Vi orkar inte bry oss, helt enkelt. 

Och det är ett svek.

Nya halsband och framgång i läkningen. Äntligen!!

Turkost halsband 15

Jag har lagt ut bilder på några nya halsband nu. Jag gjorde dem i helgen men jag hann inte fota dem i dagsljus förrän i morse.
                                                                                                          Idag hade jag ingen konferens på eftermiddagen så vi hann dra direkt till ljusterapin kl 16 och eftersom Sotlugg var hungrig skyndade vi oss så mycket vi kunde och var hemma redan 18 utan att behöva ta ledigt från jobbet. Visserligen blev han inte insmord då så det kommer att ta en bra stund extra ikväll (man kan inte smörja kroppen med mjukgörande och sedan de behandlande krämerna direkt efter för då har de ingen effekt. Istället får man smörja in fläckarna med de olika behandlande krämerna och sedan den mjukgörande mellan utslagen. det är lite trixigt, men det går).
Huden har börjat svara på behandlingen nu och jag ser hur vissa utslag krymper, både i yta och tjocklek. Thailandssolen satte nog igång processer i huden som gör att ljusterapin och smörjningen verkar bättre.
Det känns så skönt och ger lite hopp om en sommar i shorts :)

Klar för Kambodja!

Teachers Across Borders  -  Teachers Helping Teachers - Documentary from Per Dreyer =) on Vimeo.

Nu är det klart!
I sommar åker jag till Kambodja i drygt två veckor och jobbar med organisationen Teachers Across Borders. Jag har haft kontakt med Richard, en amerikansk lärare som jag ska jobba i par med och han har skickat mig sitt lektionsupplägg från förra året för att få synpunkter och eventuella omarbetningsförslag. Vi kommer att diskutera det via mail för att vara överens om upplägg och tankar innan vi ses på plats.
Den sista veckan i juni börjar arbetet med lärarutbildning och workshops i Siem Reap i norra Kambodja.
Det här ser jag verkligen fram emot!
Men det kommer att kosta! Så stödköp gärna smycken - hela förtjänsten går till resan och uppehället.