Irrvägar till lugn

När jag har mycket att göra brukar jag sortera saker.
Är det mycket på jobbet - tre personer vill prata med mig samtidigt, jag har flera samtal jag borde ringa precis nu, elever att prata med och en hög med prov som borde ha varit rättade till lektionen som börjar om två minuter - då kan jag dra ut den översta skrivbordslådan och börja vässa pennor.
Helt ologiskt, kan tyckas, men jag tror det är logiskt.
Man klarar inte att sortera inuti skallen och snart brinner det där, så man försöker få lite andrum och sortera meningslösa, oviktiga saker utan tankeverksamhet.
Hemma sorterar jag pärlor. Jag har önskat många gånger att sorteringsbehovet någon gång skulle sträcka sig till att sortera alla udda strumpor som ligger i högar i tvättstugan och diverse lådor, men icke! Meningslöst sorterande, som att rada upp nyvässade pennor i sorteringsfacket i skrivbordslådan eller lägga pärlor av samma färg i samma fack i lådan är det som fungerar.

Ikväll tog min fantastiska kollega föräldramötet själv och jag var hemma med Sotlugg. Jag sparade en hel kväll! Jag är henne otroligt tacksam, förstås! Vi hann smörja och allt innan kvart över nio! Och vi hann också få en mysig pratstund. det är skönt med kollegor som känner en väl och vet vad man behöver och som utan att behöva fundera över det självklart tar en del av ens jobb. Underbart! (Och en anledning till att jag aldrig vill jobba i lärarpar med någon annan än just henne...)

När han hade somnat hade jag tusen saker att ta hand om, som att städa (mitt arbetslag kommer hit och äter middag imorgon), putsa fönster (men det kanske man ändå inte kan göra när det är mörkt...?), rätta en bunt nationella prov, tvätta, tömma det sista ur Thailandsresväskan (jag vet! Jag är usel!!), leta efter en bra film att visa i en av grupperna imorgon, svara på arbetsmail som jag inte har betat av under dagen osv osv.

Så jag bakade en tårta!

Med chokladmousse, hallonsylt, grädde, sockerkaksbotten, maräng och marsipan. Alldeles för mycket marsipan...
Vi firar en nybliven trettioårig tjej i arbetslaget, en fyrtioårig brynäsare och en nygift kollega (min närmsta) så tårtan fick bli en blandning av de tre anledningarna att fira. Jag överdrev lite, men det finns få saker som gör mig så lugn som att få vara kreativ och leka med färger och former utan krav. Balsam för en stressad själ.
Fast jag kommer att förbanna mig själv imorgon, när jag får be om ursäkt för hur j...igt det ser ut här hemma. Men det är då. Nu är nu och nu är läggdags :)

Först var den ganska snygg, tycker jag

...sen kom ett försök till Brynäslogga på...

...och sedan lite amerikainspirerat för den yngsta i vårt lag,
som gillar att resa västerut

Slutprodukten blev inte så snygg, men förhoppningsvis god.
Kanske smakar jag den imorgon,
fast jag egentligen inte äter socker...