Jobba med feber...

...är en dålig idé. Av flera anledningar.

Viloläge!

Min grundinställning är att man ska stanna hemma när man är sjuk. Dels för att man ska vila då, och försöka bli frisk. Men också för att inte utsätta sin omgivning för smitta. Jag kan bli galen på folk som sjunker ner i soffan bredvid mig i personalrummet, hostar och snörvlar och säger "Åh, vad dålig jag är, jag borde ha stannat hemma idag, men jag tänkte jag skulle försöka. För elevernas skull." Eller elever som säger "Jag kräktes imorse, men mamma tyckte jag skulle gå i alla fall".
Varför då?
För att jag skulle bli sjuk och få en karensdag och 163 andra elever bli utan undervisning i en vecka istället?!

Det tokiga när man är lärare är att de där speciella dagarna, då eleverna ska jobba en hel dag med ett tema, som t ex dagens värdegrundsdag på temat"Schysst på nätet", då går det inte att sätta in en vikarie. Det är svårt att få igång bra diskussioner och reflektioner med 28 fjortonåringar om man inte antingen känner dem eller är jäkligt engagerad och engagerande av naturen. Och just de människorna jobbar oftast någon annanstans än som springvikarier på en högstadieskola. T ex som fredsmäklare i krigsdrabbade områden.

Jag kan dock säga att diskussionerna inte heller lyfter så högt när samtalsledarens tankar och förmåga att fånga upp signaler och vibbar saktas ner av feber. Så inte blev något bättre av att jag gick till jobbet sjuk och utsatte andra för smitta heller...