Försöker lära...

En underbar bild av Max - Sotluggs
fasters hund i Viña del mar, Chile.
Uppladdad till Sotluggs blogg idag,
efter en halvtimmes jobb.
En dregelmaskin enligt Sotlugg.

...mig hur man laddar upp foton smidigt till Blogger-bloggar. Till den här kan jag, men till en annan inloggning (där Sotlugg bloggar från sin Chileresa) är det svårt.
Jag har lyckats genom att
1. logga in på den här bloggen
2. lägga upp foton och spara i ett opublicerat inlägg
3. kopiera bilden med adress
4. logga ut
5. logga in på det andra Blogger-kontot och
6. klistra in bilden.
Inte smidigt alls!
Men det är så långt jag har kommit, så nu får det vara så ett tag.

Det är dessutom så att jag måste ladda ner fotona från Facebook först, och spara på min egen dator, för ingen av Chileresenärerna har koll på bloggande eller Picasa-album.

Men tänk ändå!
För tre år sedan, när Sotlugg senast var i Chile - pratade vi i telefon på kvällarna (mina kvällar, hans eftermiddagar) ganska kortfattat och ändå med enorma telefonräkningar som resultat. För åtta år sedan, när vi var där tillsammans, pratade vi inte med någon alls i Sverige på en månad.
Nu pratar vi gratis hur ofta vi vill, via Viber, ser foton på vad som händer på andra sidan jordklotet via Facebook dagligen och deltar på ett bröllop via Skype.

Kan man annat än älska den nya tekniken?!

Intentando a aprender como se sube fotos a los blogs de Blogger. A este sé como hacerlo, pero al otro, dónde Morenito escribe de su viaje a Chile es difícil. Lo he conseguido de esta manera:
1. Entrar en este blog.
2. subir fotos sin publicarlas
3. copiar la foto con dirección
4. salir del blog
5. entrar en el otro blog
6. pegar la foto en el blog
No es nada fácil! Pero hasta allí he llegado y así funciona por ahora. 
Además tengo que bajar las fotos de Facebook primero, porque ninguno de los que viajaron a Chila conozen el mundo del blog o álbumes Picasa.


¡Pero fijaros!
Hace tres años, la última vez que Morenito fue a Chile, hablamos por teléfono por las noches (noches para mí, tardes para él), bastante corto pero en todo caso resultando en facturas enormes. Hace ocho años, cuando fuímos juntos, no hablamos con ningúna persona en Suecia durante el mes que pasamos allí. Ahora hablamos gratis, todo lo que queremos, por Viber, vemos fotos de lo que pasa al otro lado del mundo por Facebook diariamente y participamos en una boda por Skype.


¡¡Hay que amar la nueva tecnología!!