Visar inlägg med etikett runkeeper. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett runkeeper. Visa alla inlägg

söndag 21 augusti 2011

Tips på saker att inte göra på Rhodos

Ledig söndag och jag summerar semesterns upplevelser.
Här följer ett par tips:
Om du är normaltränad och inte självmordsbenägen följer här tips på två saker att undvika när du är på Rhodos:

Förrätt på avsmakningsmenyn
1. Beställ gärna en nio rätters avsmakningsmeny på en mysig uteservering vid stranden, men ät inte upp allt! Om du inte har en stor eller extremt tänjbar magsäck kommer du att ha svårt att andas under större delen av kvällen och natten om du ändå gör det.
2. Om två inhemska personer med bestämdhet säger att det inte går att cykla från Faliraki till Lindos - lyssna på dem! Om en av dem trots det ger tipset att ta en omväg på en mil för att se Seven springs - lyssna inte på det!





Tanken var att vi skulle starta vid sextiden på morgonen för att undvika värsta hettan. Kl 8 kom vi iväg.

Vägen mellan Faliraki och Lindos är c:a 3,5 mil och enbart gjord för bilar, med en ganska smal vägren, ibland med stup på sidorna i de höga bergen. Dessutom pågick vägarbete på stora delar av sträckan, vilket innebar att de tvåfiliga vägarna gjorts till enfiliga och lämnat ännu mindre utrymme vid vägkanten.

Efter ca en timmes cykling var vi framme vid avtagsvägen till Seven Springs och vek av. Efter ytterligare c:a fem kilometers cykling var vi framme, parkerade cyklarna och började trötta men ivriga att bestiga en brant kulle för att ta oss upp till...
...ett litet vattendrag! Och en vindtunnel!
Busslaster med turister var där och vi lyssnade på guiderna för att se vad av intresse som fanns där och som vi på något sätt missade.
Det fanns inget.

Vi begav oss nerför berget igen, hoppade (nåja...) upp på cyklarna igen och styrde kosan vidare mot Lindos.
Det blev en lång cykeltur med fyra berg att ta sig över och många långa kilometer med 10% uppförslut. Solen stod snart högt på himlen och de vattenflaskor vi packat gick åt som... Vattenflaskor på en stekhet cykeltur på Rhodos.
Totalt slutkörda kom vi till slut fram till den vackra staden Lindos, åt en stor tallrik gyros på en strandrestaurang och parkerade sedan våra trötta kroppar på varsin solsäng. Där blev vi sedan liggande fram till sen eftermiddag, då vi motvilligt insåg att det var dags att börja ta sig tillbaka norröver.

Bara backen uppför vägen till cyklarna höll på att ta knäcken på oss!
Vi samlade dock ihop oss och fortsatte upp mot bilvägen. Där insåg vi att de cykellysen som hade fungerat så fint kvällen innan var helt slut!

Hard road to travel, and a mighty long way to go 
Vi kollade upp att det snart skulle gå en buss och satte oss att vänta på den. Busschauffören sa att cyklarna inte fick plats och jag såg framför mig hur vi skulle cykla utan lyse upp och nerför de branta backarna på världens minsta vägren med bilarna susande förbi oss i livsfarliga hastigheter.
Men min kompis, som inte ger upp i första taget, frågade om vi fick försöka. Efter ett halvt ja från chauffören ryckte vi upp bagageluckorna på bussens sida och började lyfta in cyklarna. De fick inte plats!! Åter var jag i tanken ute på den mörka vägrenen och nu hade dessutom flera av förarna druckit innan de satte sig bakom ratten för att slå sina egna hastighetsrekord mellan just Lindos och Faliraki...

Men skam den som ger sig! Vi lastade ur dem, vände på dem och lastade in dem igen - och de passade som hand i handske (om man inuti handsken ponerar att det finns några plastkåpor som med lite extra kraft går att pressa sönder för att ge mer plats för handen...)!
Väl inne på bussen var det ont om plats för våra trötta kroppar, men längst bak satt ett gäng snygga ungdomar och drack Breezers, uppstassade till tänderna för en helkväll i Rhodos stad. Bredvid dem fanns det två platser. Vi pressade oss förbi och parkerade våra ömma rumpor på varsitt bussäte.

Mitt samvete är fortfarande lite tyngt av att vi antagligen sabbade självförtroendet och därmed kvällens raggningsmöjligheter för den mörka, snygga sjuttonåriga kille från Täby som satt närmast min kompis och som ett par gånger diskret lyfte sin arm och snusade i sin egen armhåla.

Som man känner sig ibland :)



lördag 28 maj 2011

1,2 mil

Det har varit lite si och så med motionerandet i veckan, och jag var ganska långt ifrån målet på minst fem mil per vecka. Idag jobbade jag ifatt lite med en PW på 1.2 mil genom skogen och ligger nu på 4 mil. Alltså återstår en mil att trava i morgon. Hoppas att det inte regnar en massa då...

Konstaterade två saker på vägen genom skogen:
1. När man går i skogen ökas automatiskt takten lite, man andas bättre och kroppen hittar rytmen på ett härligt sätt. Jag märker det inte själv, men Runkeeper talar om för mig att det går snabbare.
2. Jag bor på en underbar plats! Allt som huvudstaden har att erbjuda bara en kvarts bilväg bort och naturen, skogen och vattnet alldeles runt knuten där jag bor. Ibland längtar jag ju efter att flytta in till Söder, men just nu är det så perfekt att bo här och jag njuter av skogen mer än någonsin, bara för att jag hinner. Jag har det oförskämt bra, helt enkelt!


.

tisdag 24 maj 2011

En mil, trots allt

Ojojoj vad det tog emot i morse! Sju tunga kilometer i regn, med ömma benhinnor, tunga armar och stumma ben. Men det blev sammanlagt en mil idag i alla fall, till min glädje. 3.7 mil kvar att göra den här veckan, det känns inte som så mycket.

RunKeeper FitnessReports | RunKeeper

.

Fem mil i veckan

Jaha, askmoln...
Promenadutsikt på Kungsholmen
Det ska bli intressant att se hur långt det tar sig och hur länge det ligger kvar. 


Nästa onsdag ska jag ju åka till Ibiza med stavar och walkingskor i bagaget. Får se om det blir av...
I förra veckan träningsgick jag sammanlagt över sex mil. Målet var minst fem i veckan, så det var ju bra. Till de sex milen bidrog en felnavigering i högt tempo, söndagens tänkta drygt 1,3 mil blev istället 1,8. Lite stressigt blev det så jag snabbstretchade i duschen efteråt och betalade för det igår, då jag gick som en gammal farbror hela dagen och aldrig kom upp i bra rytm och tempo. Så igår blev det ingen promenad och idag skulle jag behöva gå en mil. Får se om det hinns med...