Ibland tänker jag att jag ska börja blogga om människor som korsar mina spår.
Alla dessa fantastiska människor som upplevt stort som smått, ont som gott och formats till de personer de är. Jag hör ofta makalösa historier från de mest oväntade håll och jag hänförs ofta av hur mycket som döljer sig under ytan.
Förr skrev jag sådant för skrivandets skull, men det mesta var hittepå, t ex om människor som satt bredvid mig på tåget varje morgon när jag åkte till universitetet.
Nu skulle historierna vara sanna, bara inte mina...
Jag ska suga lite på den karamellen.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar