Det finns inga ord...

...som riktigt täcker hur outsägligt fasansfullt och sorgligt det är när ett barn dör.
Inget kan kännas mer fel!
Och hur gör man sedan för att stötta dem som finns kvar?
Hur tar sig en förälder igenom det?
Ens hjärta går sönder lite när man tänker på det.

<3 <3 <3

Så svårt och galet!

Livet rasar på i sin vanliga takt och jag hänger med utan att riktigt hinna stanna upp och tänka efter. Vi åker fram och tillbaka till KS för behandlingar av Sotluggs hud, till tandläkaren för att fixa de tänder som slogs ut i somras (många besök blev det av den historien!) och till innebandyträningar och matcher. Jobbet slukar tid som vanligt och nu har mer än halva terminen gått. Vi processkriver, lärsprider, bygger bloggar och utvecklas på många plan, träden fäller sina löv och tjockare kläder plockas fram och handlas in i takt med att temperaturen kryper neråt. Det är som det ska vara, med andra ord.

Här.

Men inte överallt.

Tilda och Korven

Några mil söderut kämpar en liten tjej, som tidigare hade det vackraste av röda hår, mot cancern som har tagit över hennes kropp. Hennes föräldrar och syskon försöker förbereda sig mentalt för vad som komma skall - en uppgift ingen borde ställas inför och som antagligen är omöjlig att lösa.

Tilda, den rödhåriga lilla kämpen, har startat en insamling till Barncancerfonden som på bara några dagar  har dragit in över 100.000 kronor. Den heter Tildas hjälpande gåva och jag ber er sätta in en summa. Främst för att hedra denna fantastiska tjej som vill att andra barn ska få medicin så att de klarar sig bättre. Men också för att familjer ska slippa gå igenom det helvete som Tildas familj genomlider just nu och som man inte ens orkar försöka tänka sig in i för att det är för smärtsamt. Det är lätt - bara ett sms.