Jag tillhör dem som ofta säger "Ta hand om dig" till vänner och bekanta. "Tänk på dig själv!" "Sköt om dig"...
Det har jag också gjort till en barndomsvän som drabbades hårt av sjukdom i familjen - både hennes mamma och hennes dotter har cancer. "Hur orkar du?" säger jag, och "Du glömmer väl inte bort att ta hand om dig själv?" Men undrar - precis som hon i sin blogg nu: Hur gör man för att ta hand om sig själv i en sådan situation?
Tanken har slagit mig flera gånger då jag sagt det till henne och då jag önskat att det fanns något jag kunde göra för att lyfta bort lite tyngd från axlarna eller underlätta lite i allt elände. Vad skulle man kunna göra?
När jag själv närmar mig utmattning och behöver vila är det oftast en resa som gäller. Att komma ifrån allt och få sol, tid att sortera tankarna och vara utomhus och röra på mig utan en massa måsten runt omkring laddar mina batterier. Men min trötthet är ju alltid jobbrelaterad och den kan man ju smita ifrån. Sitt liv kan man ju inte smita ifrån, hur jobbigt det i stunden än är. Dessutom vill man väl vara nära sina sjuka kära.
När jag var utmattad och sjukskriven gav gurun mig några bra tankeövningar att använda för att hitta balans, men de var alla relaterade till prestationskrav och fungerar inte i andra situationer.
Mina må-bra-böcker är förebyggande, för att inte hamna där igen, så de hjälper inte heller, tror jag.
Att unna sig saker verkar vara ett populärt sätt att ta hand om sig själv. En massage, en fotvårdsbehandling eller ansiktsbehandling är ju väldigt behagligt och ett sätt att visa sig själv att man bryr sig om sig själv. Men hur mycket sådant hinner man med och - framför allt - får det en att må bättre? Till viss del, kanske, och då är det ju bra, men i längden?
Motion och endorfiner är ju som jag förstår saken svaret på de flesta frågor om välbefinnande. Och skrattet som frigör så mycket gott i kroppen! Men man kan ju inte motionera eller skratta sig ur vilken situation som helst.
Så frågan kvarstår: Hur gör man för att ta hand om sig själv?
Listan över 5 saker att vara tacksam för (även) 2010
Hjärtat får inga rynkor av Mark Levengood - fina och roliga reflektioner inlästa av Mark själv med den där lugna och underbara intonationen. Jag blev tvungen att ta av mig lurarna många gånger för att jag skrattade högt för mig själv på offentliga platser.
3. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra av Nisse Simonsson - en lättläst och enkel bok full av bekräftelse och lättförståeliga sanningar som jag läste första gången vid poolen i Spanien och nu läser igen.
Vårlik av Mons Kallentoft - jag, som inte skulle läsa fler deckare eller grymma böcker, var tvungen att ändå avsluta serien. Vårlik höll mig sällskap i lurarna på promenader och cykelturer i Italien, Lite bisarrt med den otroligt vackra naturen runt omkring...
5. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson - en skröna som gav många skratt och jag sällade mig snabbt till den enorma skaran av fans
1. Caiprinhia på Al Café i Albufeira
